?Yes we can!"

President Barack Obamas självsäkra upprop ska lyfta amerikanarnas sargade självförtroende och frasen används i de mest skiftande sammanhang. Men för några kommer de kraftfulla orden minst ett årtionde för sent. Jag tänker på biljättarna som kallas "The Big Three" - Chrysler, Ford och General Motors. De tre levde i sin egen madrasserade värld och det bossarna såg var från 10 000 meters höjd i lyxinredda privatplan.

Foto:

Krönika2009-05-05 07:41
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.


När bensinpriset fördubblades över en natt och kunderna svek så innebar det en formidabel kraschlandning för trion som trodde sig leda världens bilutveckling. Ingen ville längre köpa de bensinslukande monstren som vi brukar kalla stadsjeepar. Amerikanska återförsäljare erbjuder "två till priset för en", men inte ens det lockar.

Samtidigt som ledningen för General Motors bönar om skattepengar för att ta fram en elhybrid så petar Toyota ner det anrika företaget från tronen som världens största biltillverkare. Det är en snyting vars kraft kunde ha fällt Muhammed Ali. Hur tappade "bilismens vagga" greppet om verkligheten? Man behöver inte vara bilanalytiker för att se att Detroit-gänget fått fel på GPS:en och styrt helt åt skogen! Medan Chrysler satsade på muskelbilar, Ford ritade en återupplivad Thunderbird och General Motors tog fram jättekolossen Hummer så planerade Toyota för tredje generationens hybridbilar!

Elhybrider är inget nytt för Toyota. Det är mer än femton år sedan jag provkörde den första prototypen på en testbana i japanska Nagoya. Nu, 2009, slår sig GM för bröstet och lovar en elbil som ska heta Volt. Kanske får den premiär 2010 eller 2011, ingen vet säkert. De smarta bilbyggarna i Japan och Korea har lagt beslag på i stort sett all världens batteritillverkning. Så för att klara sitt mål måste de yrvakna amerikanerna börja med att bygga fabriker som tillverkar - batterier! Under tiden lossas varje vecka tusentals Toyota Prius i amerikanska hamnar och kunderna köar i månader.

Att det har skurit sig totalt i äktenskapet mellan Ford och Volvo har väl ingen missat. Volvos säkerhetscenter har visserligen använts för att krocktesta några få Fordmodeller. Men jag tror aldrig Fordbossarna insåg hur mycket man hade att lära av bilbyggarna på Hisingen som är världsledande inom säkerhet. Personer i ledningen gör ingen hemlighet av att man ser Volvo som en belastning på samma sätt som Jaguar och Land Rover. Dessa statusmärken skulle tillsammans med biltillverkaren från västkusten lyfta Fords image, kalaset slutade dock med att de brittiska prestigemärkena såldes till Indien. Volvos öde står fortfarande skrivit i stjärnorna.

Med Saab är det ännu värre och General Motors har hela tiden sett företaget som en kvarnsten runt halsen. Att Saab-ingenjörerna hör till världens främsta bilutvecklare fattade man aldrig på direktionsvåningen i Detroit. Hur kul kan det vara att utveckla framtida bilteknik i Trollhättan när personalen dagligen möts av svarta rubriker om att man ska läggas ner eller köpas upp? GM gjorde visserligen ett halvhjärtat försök att öka volymen, men gjorde det genom att klistra gripen-emblemet på amerikanska modeller som totalt saknade den rätta karisman. Det kunde bara sluta på ett sätt?

Det var nästan lika idiotiskt som när Saab importerade Lanciabilar och döpte dem till Saab 600 på åttiotalet. Köpte du en gällde det att ha bra kontakter på verkstaden för där stod de både ofta och länge. I TrafikMagasinet döpte vi sexhundran till "Caproni-Saaben" med tanke på de italienska jaktplanen som Saab och flygvapnet köpte in under andra världskriget. Många störtade, tappade vingarna eller fick motorkrångel innan de ens landat i Sverige.

Men hur ska man kunna begära att Detroit-trion ska förstå de enorma fördelar man kunnat ha med Saab och Volvo när man inte ens lyckas sälja sina egna bilar? På åttiotalet hyrde "The Big Three" in asiatiska bilarbetare för att höja kvalitén. Men japanerna och koreanerna nöjde sig inte med att lära ut effektivt bilbyggande - de drog även igång egna bilfabriker i staterna.

Mitt tips till de krisdrabbade bilfabrikanterna är att besöka Honda, Hyundai eller Toyotas hypermoderna anläggningar i USA. Där spottas bästsäljare ut på rad och byggkvalitén är imponerande. Det är inte förvånande att jänkarna vänder ryggen mot sina inhemska varumärken, speciellt när man som Toyota erbjuder fem års nybilsgaranti och livstids garanti på slitdelarna. Nu återstår det att se om vi får samma generösa garantipaket på Europa-bilarna. "Yes you can, Toyota!"

PS? En sak är säker: japanerna kan det här med bilar. Frågan är bara när asiaterna blir så civiliserade att dom slutar äta rå fisk med pinnar?

Carl-Ingemar Perstad / © CNP AB