Gubben kom hem från sjukhuset, spottade och fräste. Det var länge sedan jag såg honom så arg.

– Vad är det för fel på gubbjävlarna? Nu får de skärpa sig! frustade han.

Som alla andra 65-åringar i länet hade han blivit kallad till gratis screening för att upptäcka åderbråck på kroppspulsådern i buken. Om ett sådant bråck brister leder det till en livshotande inre blödning.

Nära 1 000 svenskar, nästan uteslutande män, dör av detta varje år.

Sedan tolv år erbjuds tjänsten i vårt landsting, med en kallelse hem i brevlådan. Helt smärtfritt – och gratis.

Gubben kom för tidigt till sjukhuset, men fick hjälp direkt i alla fall. Här rådde alls ingen trängsel.

Anledning: av de 70 män som kallats denna dag struntade 13 i att komma, utan att avboka sin tid, och därför fanns det luft i verksamheten. 13 av 70. Nästan 20 procent.

Han fick ligga på en brits, dra upp skjortan och efter några minuter var det klart.

Gubbens kroppspulsåder såg bra ut, men hans blodtryck steg av vad han fick höra på britsen, att så många uteblir.

– Det handlar inte om några 20-åringar utan om mogna män som borde känna till vanligt hyfs.

Gubben ångade på:

– Gubbarna ska ha en rejäl straffavgift, som svider.

– Tar du inte i lite nu?

– Nej. Det handlar inte bara om folkvett, utan om att slösa med andras pengar, tid och kunskap. Dels kunde någon annan ha fått tiden så den inte stått outnyttjad, dels tvingas vi andra betala för de här gubbarnas operationer när deras bråck brister. Stora och kostsamma operationer som hade kunnat undvikas om de haft ett uns vett i sina grånade skallar.

– Dessutom: så nonchalant mot proffsig vårdpersonal som stod och väntade på dem!

Jag drar mig till minnes att det brukar pratas om friskvårdsskolkarna även på mammografin.

Varje år får runt 7 500 kvinnor i Sverige bröstcancer.

Omkring 1 500 dör.

För att upptäcka cancern i tid och minska dödligheten erbjuds mammografiscreening till alla kvinnor i åldrarna 40–74 år.

Det har stor effekt. Två av tre bröstcancertumörer som diagnosticeras upptäcks vid just mammografin och dödligheten bland de kvinnor som regelbundet screenas har minskat med 45 procent!

Men trots denna fantastiska statistik struntar 20 procent av kvinnorna i att komma.

Hur kan man inte vilja få reda på att man har en dödlig sjukdom som går att bota om den upptäcks i tid?

Hur kan man inte vilja ha en gratis, snabb och smärtfri hälsoundersökning?

Hur kan man inte avboka tiden så att någon annan får den?

Någon vars liv kanske gått att rädda.