Tryckimpregnerat virke. Likt ett släpvagnsförsett lämmeltåg drar vi till byggvaruhusen. Trots att vi har extremt kort tid för uteaktiviteter så är vi storkonsumenter av tryckimpregnerat trä.
Vi älskar verandor, gigantisk verandor. Med trädäck stora som halva Gotland när vi en förhoppning om att kunna suga ut ännu mer av de fyra hyfsat ljusa månaderna.
Dessutom: Med verandagolv under fötterna slipper vi slira omkring på slemmiga mördarsniglar, numera ett lika svenskt inslag som nubben.
Varje sommar ska ha sitt eget projekt, även om vi snabbt glömmer dess ursprungliga syfte. Verandadäcket som byggdes förra året ska i år förses med tak. Nästa år glasas det in och året därpå byggs en ny veranda, utan väggar och tak, eftersom vi saknar att sitta ute.
Gräsklippning. Vi har enorma ytor i Sverige som bara används till en enda sak: att klippa gräs på. När grannen till höger är klar med sin gräsmatta drar granne till vänster igång sin klippare. Och när han är klar bestämmer sig grannen mitt över för att starta trimmern.
Vissa vårdar sin gräsplätt likt ett lindebarn och anser att stråna bör ansas redan när snittlängden på 64 millimeter har ökat till 67. Var och varannan dag ska det trimmas. En golfgreen som aldrig beträds, än mindre spelas golf på.
Dessa greener minskar dock så sakteliga, eftersom vi bygger nämnda trädäck över dem.
Grillning. Förr lade män ned bufflar, nu är spjutet en Weber grilltång med softcoat-handtag och buffeln en gasolgrill stor som ett ordinärt badkar. Hela bostadsområden flyter omkring i feta marinader. Grilloset ligger så kompakt över Sverige att Londons smog ter sig som ett fräscht vårregn. Vi måste grilla. Oavbrutet.
Fläskkarré med allt sitt insprängda fett är ypperligt, men grillproffsen rynkar på näsan åt pöbelns simpla vanor med färdigkryddat och potatissallad. De lägger en rödvinsmarinerad hjortfilé på grillen och garnerar med champagnemousse och fondantpotatis. Till dessert flamberade pannkakor stekta på grillen och serverade med en bär- och mockatopping med lättrostade, hackade hasselnötter.
Rosévin. Färglöst blask som smakar svagt frukt-the. Ansågs länge som inte fint nog för middagsbordet, men i takt med att svensken börjat tillbringa mer tid vid grillen än med familjen har rosé fått ett uppsving och numera hörs även fint folk gå i spinn över detta ”underbart fräscha, svalkande sommarvin”. Almedalsfaktorn icke att förglömma.
Mansben. Det räcker med att studera tio mäns ben så inser man varför vissa arbetsplatser har shortsförbud. De är torskblocksfärgade, åderbråckiga, håriga, knöliga och smala som kvastskaft. Senare års trekvartslånga shorts är en välgärning eftersom de trots allt döljer det mesta av dem. Den man som ytterligare vill dra förundrade blickar till sig bär till sina shorts sandaler – med strumpor i. Vilket måste vara som att klä sig i bikini – med tllhörande ylletröja.
Samkväm. Inget fel i sig, men är det inte löjeväckande mycket av den varan? Det är ju ingen hejd på poolpartyn, sill-luncher, utflykter, brännbollsturneringar, grannfester, jobbfester, släktfester, tipspromenader, kräftskivor och picknickande till höger och vänster. Vi måste hårdumgås för snart är det mörkt när man kommer hem från jobbet och alla sitter inne hos sig. Inte konstigt att vi i september utmattade kryper upp i soffan för att tillbringa årets resterande nio månader i behaglig avskildhet framför tv:n.