Jag läser om en nederländsk 69-årig man som kräver att hans ålder skrivs ned med 20 år. Jo, det är sant.

Emile Ratelband identifierar sig som en 45-åring och påstår att en läkare säger att han har en 45-årings kropp.

Han föddes den 11 mars 1949 men säger att han känner sig minst 20 år yngre och vill ändra sitt födelsedatum till 11 mars 1969.

Hans argument för en lägre ålder är att han vill kunna få fler jobb och locka fler kvinnor på dejtingsajten Tinder. ”När jag är på Tinder och skriver att jag är 69, får jag inga svar. När jag skriver 49 år intill min ansiktsbild kommer jag att hamna i ett guldläge”, säger Emile, en grånad man med sympatiskt och förhållandevis slätt ansikte.

Efter att myndigheterna vägrat ändra Emiles ålder i alla officiella handlingar har han stämt dem.

Hans huvudargument är att hans ålder begränsar honom på olika sätt.

Han har en poäng. Om nu kön bara är en social konstruktion så är väl ålder det också.

Tid är ett flummigt begrepp och ett hittepå av oss människor i tron att en klocka ger oss kontroll över något som enligt fysiker inte alls låter sig definieras på ett så lättvindigt sätt.

Jag tycker precis som Emile att min ålder begränsar mig. Därför vill jag få den uppskriven med tio år, bli 67 år, gå i pension och tackas av på jobbet för lång (30 år) och trogen tjänst.

Tinder struntar jag i, jag är nöjd med min Gubbe, men det finns ju mycket annat att ägna sig åt så här på nöjeskvarten (50–75 år).

Mina argument då? Jo, jag ÄR verkligen mer 67 än 57.

Jag umgås mest med pensionärer (våra grannar), reser mest med pensionärer (före detta pensionerade kolleger eller mina föräldrar), min gubbe är sju år äldre än jag, jag gillar korsord, småfåglar och småsneglar på både ”Antikrundan” och ”Fråga doktorn” när ingen ser.

Dessutom började jag jobba heltid som 18-åring. Nu räcker det.

Vi har faktiskt en lag mot åldersdiskriminering i det här landet och jag anser att det är rent skamligt att tvinga en snart 70-årig kvinna som jag att löneslava ytterligare tio år.

Jag är förbannat stel i lederna, särskilt på morgnarna, ser allt sämre och hör som en kratta.

Jag gillar fester som börjar tidigt så att jag kan gå hem och lägga mig vid 21.

Och säga vad man vill om glömskan, men den är det inget fel på.

Numera får man vara den man identifierar sig som. Dåså.

Jag identifierar mig som en 67-årig kvinna, född 15/11 1951.

Jag fyller 67 i dag. Inget annat.

Är det uppfattat, Myndighetssverige?