Därför stormar det kring Carl von Linné

Statyer av historiska rasister har välts över ända i flera länder. Och i svallvågorna av Black lives matter har en debatt om Carl von Linné blossat upp i Sverige. Men hur mycket rasist var blomsterkungen egentligen?

Linnémonumentet i Humlegården i Stockholm. Arkivbild.

Linnémonumentet i Humlegården i Stockholm. Arkivbild.

Foto: Maja Suslin/TT

Kultur och Nöje2020-07-05 21:00

Historiska personer i brons lever farligt. I den antirasistiska protestvåg som sveper över USA efter mordet på George Floyd har statyer av sydstatsgeneraler, slavägare och kolonisatörer välts på löpande band.

När protesterna nådde Storbritannien riktades ilskan mot ökända imperialister som Cecil Rhodes, men även mot nationalhjältar som Nelson och Churchill. I Belgien städas statyer av den brutale kung Leopold II undan sedan de bombarderats med rödfärg.

Även i Sverige höjs röster om att göra upp med vårt förflutna. Envåldshärskaren Karl XII hör inte hemma i den moderna stadsbilden, hävdar somliga. Slavhandlaren Louis De Geer borde plockas bort i Norrköping, anser andra.

Men det är nog vetenskapsmannen Carl von Linné, som blivit den främsta symbolen för statybråket i Sverige.

I juni startades en namninsamling som uppmanar till att "Ta ner Carl von Linnés staty i Sverige". Utan att precisera vilken staty det gäller har insamlingen hittills samlat in nästan 2 000 underskrifter.

"Hans ord har blivit citerade när folk har förklarat varför de dödat, torterat, förslavat, utplånat. I skolan har vi dock endast fått läsa en tydligt vinklad historia om den sida av Carl som lärde oss om blåsippor och granar", hävdar initiativtagaren i uppropet.

"Rasistisk ideolog"

Journalisten och författaren Henrik Arnstad utvecklar resonemanget i en debattartikel i Aftonbladet.

"Linné var en av världshistoriens centrala, mest inflytelserika och viktigaste rasistiska ideologer", slår han fast.

Arnstad hänvisar till internationell rasismforskning och menar att Linnés uppdelning av mänskligheten i fyra olika grupper med skilda egenskaper, där den svarta afrikanen beskrevs som "frånstötande, tröga och oföretagsamma" (Arnstads formulering), lade grunden till själva idén om att den vite mannen härskar enligt naturens ordning. Med miljoner döda och förslavade som resultat.

Gunnar Broberg är professor emeritus i idéhistoria vid Lunds universitet och har skrivit flera böcker om Carl von Linné. Han håller inte med om bilden av Linné som den moderna rasismens fader.

– Jag tycker att det är en olycklig användning av historien i det här sammanhanget. Eller snarare ganska okunnig, säger han.

"Flegmatisk, slug och lat"

Linné delade in mänskligheten i fyra grupper, eller varieteter: européen, amerikanen, afrikanen och asiaten. Men till skillnad från senare tiders rasläror höll inte Linné den vita européen högst, enligt Gunnar Broberg.

– Det är egentligen amerikanen som han sätter överst. Med det menar han "indianen", som lever fritt och sunt, medicinskt rätt och efter "den ädle vilden"-principen, som Linné hade lärt sig att uppskatta på sin resa till samerna i Lappland.

Han gav också människogrupperna olika egenskaper. Här var han inspirerad av antiken temperamentslära, där människans sinnelag är knutet till varsin kroppsvätska.

Européen var till exempel sangvinisk, ombytlig och listig, enligt Linné, medan afrikanen ansågs vara flegmatisk, slug och lat.

Pekar ut Retzius

Egenskaperna är färgade av 1700-talets fördomar och eurocentriska världsbild, tillstår Broberg. Samtidigt menar han att det är ett missförstånd att Linné såg just afrikanen som särskilt underlägsen och han argumenterar för att Linné var besk mot alla.

– Linné moraliserar kring européen och svensken och kring människan i olika sammanhang, också kring afrikanen. Det gäller alltså samtliga. Han vill uppmana till ett bättre förhållande till naturen och till de mänskliga egenskaperna, säger Broberg.

Han menar också att Linné drevs av sin iver att klassificera och organisera allt liv på jorden snarare än att legitimera en världsordning. Där pekar han hellre ut senare tiders vetenskapsmän, till exempel svenske Anders Retzius, som på 1800-talet började mäta skallar för att särskilja människoraser. Retzius finns för övrigt avbildad med statyer på flera platser i Sverige.

– Linné hade ambitionen att klassificera hela naturen, inklusive människan, men med det menar han inte att vi ska bedriva slavhandel. Han har ett inflytande naturligtvis, men som inte är detsamma som att han är skyldig till vad efterföljarna gjorde, säger Broberg.

En kvinna i Michelle Obama-örhängen protesterar utanför Vita huset i Washington. Arkivbild.
En kvinna i Michelle Obama-örhängen protesterar utanför Vita huset i Washington. Arkivbild.
Fakta: Carl von Linné

Sveriges mest framstående vetenskapsmän genom tiderna, född 1707 och död 1778. Adlad 1757.

Berömd för sina insatser att systematisera arter. Hans mest kända verk är "Systema naturae" från 1735 som delar in arterna i djurriket, växtriket och mineralriket. För första gången placerades människan i samma grupp som aporna – mer än hundra år före Charles Darwin. "Systema naturae" gavs ut i ytterligare tolv upplagor, jämte en trettonde som gavs ut av den tyske naturforskaren och kemisten Johann Friedrich Gmelin.

Linnés mest avgörande insats internationellt var inom den systematiska botaniken, där växternas ståndare och pistiller delade in dem i olika klasser och bestämde ordningen inom dem.

Källa: Uppsala universitet, Nationalencyklopedin

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!