Roman
Jens Liljestrand
Även om allt tar slut
Albert Bonniers förlag
I "Även om allt tar slut" går Jens Liljestrand med bitsk humor i klinch med både klimatkatastrofer och vanligt folks sätt att i kristid fortsätta med sina resurskrävande liv. Hans romanfigurer är självömkande barnsliga egoister. 14-åriga tjejen Vilja tycks vara den enda med huvudet på skaft och hjärta i bröstet.
Trebarnspappan Didrik tror sig vara familjens stöttepelare men är en misslyckad fegis. Hans kärlekshistoria med influeraren Melissa är av ynkligt format. Melissa griper sig an att skriva självbiografi fast hon knappt är torr bakom öronen. Man möter henne i en lyxvåning där hon får bo gratis. I själva verket utnyttjas hon dock som lockbete för vägglöss, så med det glamorösa är det si och så.
"Även om allt tar slut" inordnar sig i raden av dystopier i stil med Karin Boyes roman "Kallocain" (1940). Samtidigt skiljer den sig himmelsvitt från föregångarna. Framför allt eftersom Jens Liljestrand fokuserar på folks vardagsliv i undergångens skugga.
Vad gör de då, de drabbade? Jo, det människan alltid har gjort, fortsätter som om ingenting har hänt. De stjäl cigaretter och gömmer dem i kalsongerna, hatar framgångsrika fäder och försöker klura ut bästa sättet att ta livet av dem, skäms för sina barn för att de är töntar och inte de framgångsrika smartingar som de hade bespetsat sig på. Eller det ultimata – sabbar hela sin ekonomi för en drömresa i lyxklass.
Boken består av fyra delar med var sin huvudperson. De som kommer till tals är Didrik, Melissa, Vilja och en 19-årig misslyckad son till en stenrik tennislegend. Pojken heter André och det är hans pappa som äger vägglusvåningen. När historien börjar står hela Sverige norr om Siljan i brand på grund av en klimatkatastrof. Vägarna är tillproppade av människor på flykt mot Stockholm – som har stängt sina tillfarter. Globalt är det lika illa. Klimatrörelsen har urartat till en våldsmaskin. Alla tycks överrumplade trots tydliga tecknen i årtionden. Och inte en kotte ändrar beteende, fast Ragnarök står för dörren.
Hur ska författaren ro denna domedagsskildring i hamn? Jo, han drämmer till med ett lyckligt slut! Thailand nästa för Didrik & Co. Och det sker med det glada tillropet: "Ingen kommer att tro att allt bara löste sig."
