Roman
Patrik Lundberg
FjÀrilsvÀgen
Albert Bonniers förlag
Att ta sig in i den hÀr tunna romanen tog ett tag. Den bulldoftande smÄstadsidyllen fÄngade mig inte. Förutom bilden av morfadern som barn, cyklande till skolan i trÀskor och utan sadel. Den fick mig att tÀnka pÄ Harry Martinsons trÀskor som grÀver sÄr i fötterna och ser till att man inte för ett enda steg kan glömma bort att man Àr fattig.
Men sedan vÀllde doften av sprit in i idyllen. Lukten frÄn hembrÀnningsmaskinen och vinet som jÀser i kÀllaren. Det blev tydligt att den lÄnga och vÀlkammade inledningen behövdes som kontrast för det som skulle komma.
"FjĂ€rilsvĂ€gen" Ă€r inspirerad av boken "Vem dödade min far" av den franske författaren Ădouard Louis. Men dĂ€r Louis pekar pĂ„ flera olika franska makthavare och stĂ€ller dem till svars sĂ„ skildrar Patrik Lundberg snarare allmĂ€nt det svenska folkhemmets och socialdemokratins borttynande. PĂ„ baksidan av boken stĂ„r det kort: "Det hĂ€r Ă€r berĂ€ttelsen om Ingrid Birgitta Lundberg." Jag skulle vilja tillĂ€gga att det Ă€r en sons berĂ€ttelse om en mor. Det Ă€r berĂ€ttelsen om ett nygift par pĂ„ FjĂ€rilsvĂ€gen i Sölvesborg som adopterar tvĂ„ barn, Patrik och Paula. Men det Ă€r ocksĂ„ berĂ€ttelsen om sonen som vill bli journalist och författare. Sonen som vill plugga men som inte vĂ„gar ta studielĂ„n: "För att jobba som reporter, och för att kunna skriva i skolan, behövde jag fixa pengar till en bĂ€rbar dator. Tjena. Men pĂ„ julafton kom Paula hem med en laptop till mig. Hon som hade valt bort högre studier [âŠ] la nu sina slantar pĂ„ mig, sin storebror som drömde om att skriva. Du och Paula, ni var loket pĂ„ den klassresa jag hade inlett."
SprĂ„ket Ă€r rakt och enkelt. KlassresenĂ€ren Patrik Lundberg skonar ingen och inte heller sig sjĂ€lv. Modern hamnar efter den första makens otrohet i ett nytt Ă€ktenskap. Ett förgörande sĂ„dant. Lundberg skriver att samtidigt som metoo drog in över landet "satt du i din rullstol, ensam med din hund och din förövare". Maken försöker isolera henne â ocksĂ„ frĂ„n barnen.
Det Àr lÀtt att förvÀxla litterÀr kvalitet med medlidande, men det Àr inte medlidande jag kÀnner nÀr jag lÀser "FjÀrilsvÀgen"; det Àr frÀndskap. Och nÀr de bÄda barnen sitter vid moderns dödsbÀdd (hennes man vill inte nÀrvara, den skitstöveln) och spelar "Can't help falling in love" med Elvis Presley, sÄ mÀrker jag att jag sjunger med, tyst och grÄtande.