Fast vi börjar ändå här. Visserligen har man släppt på reserestriktionerna ordentligt men på hemester i hängmatta, badkar och på balkong kan man behöva god läsning. Gärna sådan att den ger vidare perspektiv än bara förströelsen. Den finns också, även om den ibland syns avlägsen, särskilt bland storsäljarna.
Peter Englund skriver i sin kommande true crime ”Söndagsvägen”: ”Det finns för övrigt få litterära genrer där glappet mellan sken och verklighet är så avgrundsdjupt som just underhållningsdeckare; många i Sverige skryter om att vårda arvet från Sjöwall & Wahlöö men få gör det”. Visst så är det, men man kan lyckas bra utan att ha just de ambitionerna också. Englunds bok är riktigt bra hur som helst, separat recension kommer senare.
Få är så skickliga som Mons Kallentoft att skildra ett slags inre inferno. Han har gjort det med böckerna om Malin Fors. I förra ”Se mig falla” letade Tim Blanck efter sin dotter som försvunnit under en resa på Mallorca. I nya ”Hör mig viska” fortsätter att febrilt leta vidare. Fallet uppmärksammas medialt när det nu har gått fem år, några nya ledtrådar dyker upp, som han ivrigt kastar sig över. Besvikelserna radar dock upp sig och han ramlar djupare ned i mörkret. På vägen inser han att han är en bricka i ett spel och att de förment ”allierade” inte är riktigt vad de utger sig för. Det har blivit en nervkittlande berättelse skriven på en feberhet prosa där Blancks förtvivlan känns långt efter avslutad läsning. Det märks tydligt att Kallentoft känner djupt med sin huvudperson.
Sverige har en rad framgångsrika spänningsförfattare. Namn som Mari Jungstedt, Sofie Sarenbrant och inte minst Camilla Läckberg skördar framgångar både här och utomlands. Tyvärr lever inte innehållet och kvaliteten upp till den nivån, även om trion är habila hantverkare. Smaken är förvisso olika och det är inte fel med lättsam underhållning, men här känns det mer som att författarna skriver av sig sin årliga bok och är nöjda med det. De senaste i deras utgivning gör tyvärr inget för att jag ska få bort det intrycket.
Mari Jungstedt trivs med att dra av kostnaderna för att vistas i sköna Andalusien och har förlagt sin senaste serie dit. ”Innan molnen kommer” heter nya boken och det handlar om mordet på en högt uppsatt spansk åklagare, gift med en svenska. Spåren leder ambitiöst tillbaka till Franco-tiden. Men så mycket av det blir det inte.
”Mytomanen” är den åttonde boken om den lika vackra som neurotiska polisen Emma Sköld som Sofie Sarenbrant skrivit. Intrigen runt en mördad ung pojke är mer än lovligt snårig och lyfter aldrig.
Camilla Läckberg är ett kapitel för sig. Hon lär väl gråta hela vägen till banken när hon får dålig kritik. Men det går inte att komma ifrån att ”Vingar av silver” är ett pekoral. Kanske en snuttefilt för manshatare, här finns inte en enda positiv mansskildring. Kvinnorna däremot hjälper varandra och är vackra och smarta. Främst då huvudpersonen Faye, en amason av sällsynt slag.
Alla fyra kommande böckerna skulle dock nog på flera vis ha glatt paret Sjöwall & Wahlöö. Här finns en tydlig blick på dagens samhälle.
Härligt är det dock att ta tag i en debutant som Gary Bell. Hans huvudperson Elliot Rook är privat en grå och tilltufsad person men en skicklig överrättsadvokat. Han får hjälp av nyexaminerade Zara Barnes och ”Utom rimligt tvivel” är en spännande rättegångsthriller av bästa märke när de ska försvara en som det verkar given brottsling.
Michael Connelly har skrivit hur många böcker som helst om den klassiske deckaren Harry Bosch. Glädjande nog förnyade han sig i den förra boken med att ta in Renée Ballard som jämbördig medarbetare. Uppföljaren ”En eld i natten” håller samma höga klass när de river upp ett gammalt fall.
Våra nordiska grannar har en god tradition att falla tillbaka på också de. Danska Katrine Engberg fortsätter i ”Glasvinge” med sitt omaka radarpar kriminalinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner från ”Krokodilväktaren”. Nu ska de lösa ett fall med många underliga vändningar, berättat med stark känsla för de inblandade, både förövare och offer. Jørgen Jæger tillhör Norges deckarelit med sina böcker om Ole Vik och Cecilie Hopen som utspelar sig i den fiktiva småstaden Fjellberghavn. Hittills har nu två kommit på svenska, den senaste heter ”Villospår”. Där blir Hopen själv anklagad för mord, på sin försvunne sambo.
