Litteratur
Malin Lindroth
Rolf
Norstedts
I höstas väckte filmen "Joker" debatt. Många kände sympati med antihjälten Arthur Fletcher (Joaquin Phoenix) som efter att ha blivit trampad på ett helt liv till sist fick nog. Andra menade att filmen uppmanade till våld, tog ställning för den kvinno- och samhällshatande mannen och gav incel-männen en röst.
Litteraturen saknar inte fiktiva våldsverkare som lyckas väcka vår sympati, ofrivilliga outsiders vars brottsliga handlingar vi kan dra oss till att förstå – även om vi inte ursäktar dem. Rolf Boman gör sitt bästa för att väcka den sortens sympati.
Rolf sitter vid sitt köksbord och väntar på polisen. Medan han väntar knappar han ned sin bekännelse och sin berättelse. Han påstår sig ha mördat en elev på den komvuxskola där han för tillfället arbetar. Han vill förklara sig och bli förstådd.
Följer gör en fyrkantig historia om en känslig själ som en gång drömde om att bli filosof, men som i stället började vikariera som lärare och nu har gjort det i ett helt yrkesliv. När det gäller mordet målar Rolf upp en högst märklig historia om en konstig relation till en självdestruktiv ung kvinna som fick honom att drömma om ett annat liv.
Hos Malin Lindroth är komiken ofta granne med tragiken, i det lustiga finns inte sällan något sorgligt och vice versa. Resultatet är en obehaglig men underhållande snyfthistoria.
Frågan är om lagens långa arm bryr sig om Rolfs snyftare. Rolf tycks själv tvivla. Ett mord är ett mord. Det enda polisen vill ha är väl hans erkännande?
Det är för övrigt oklart om Rolf ens har mördat någon. Handlar det kanske snarare om skuldens a priori? Rolf är den vanlige misstänkte och därför skyldig liksom på förhand.
Det hintas också att "Rolf" är en metaroman. Är det snarare så att Malin Lindroth sitter vid ett köksbord och försöker skriva en roman om en ensam man, som trots att han har mördat ändå ska väcka vår sympati?
Men Rolf är ingen Arthur Fletcher, ingen Gabriel Glas och ingen Raskolnikov. Han tycks själv inse den saken. Det finns i Rolfs fall inget att förklara, inget att förstå.
Kanske är det hela poängen. I vanliga fall sympatiserar vi inte med mördaren, varför sympatiserar vi då med Arthur Fletcher och hans likar? Mördaren och motivet må variera, men brottet är alltid detsamma.
"Rolf" är en liten nätt roman, ändå väcker den många frågor. En perfekt bok för en bokcirkel.
