Det har varit mycket nomineringar, galor och priser den senaste tiden. Någon Golden globe blev det inte, men både en svensk Grammis och några amerikanska Grammys. Förra veckan meddelades att 34-årige Ludwig Göransson kan få regeringens musikexportpris och på söndag har han chans att gå hem med det finaste priset av alla: en Oscar.
Hur känns det?– Helt surrealistiskt, svarar Ludwig Göransson på telefon från Los Angeles.
– Jag har nått fram till sånt jag drömt om sedan jag var barn.
Vad tror du om dina chanser att vinna?– Det ska bara bli kul att vara där, jag har aldrig varit på Oscarsgalan förut. Jag har faktiskt ingen aning om hur det kan gå. Men alla mina kompisar från ”Black Panther” kommer också att vara där, filmen är ju nominerad i så många olika kategorier.
Har du koll på de andra som är nominerade för årets bästa filmmusik?– Ja, de är mina kompisar allihop. Det finns ingen konkurrens melllan oss, det är bara positiv energi.
Har du hört musiken från de andra nominerade?– Jag har sett alla filmerna. Vi har alla olika bakgrund, vi kommer från olika länder och har gjort extremt olika musik. Men man kan ju inte tävla i musik, man kan inte tävla i film heller. Det spelar inte någon roll vem som vinner, tycker Ludwig Göransson.
Intresset för filmmusik vaknade tidigt.
– Jag kommer ihåg det, det var när jag var liten och såg "Edward Scissorhands" och jag förstod att jag blev så emotionellt påverkad av vad jag hörde, inte bara av vad jag såg. Jag förstod det sambandet, berättar Ludwig Göransson.
Men Danny Elfmans musik till Tim Burtons mysgotiska film från 1990 var inte den enda inspirationen.
– Jag hörde Metallica första gången när jag var åtta år, då ville jag bli gitarrist i Metallica.
– Egentligen ville jag spela datorspel, men jag fick inget datorspel. Jag fick en gitarr och en trummaskin, så jag ägnade all min tid åt att göra låtar.
I ett hem med en pappa som var gitarrlärare, en mamma som spelade piano och en syster som spelade fiol var musiken aldrig långt borta. Ludwig Göransson gick i Folkungaskolans musikklasser i grundskolan och spelade med sitt band Trombosis på Stora torget i Linköping redan när han gick i sexan.
Efter grundskolan blev det De Geer-gymnasiets musikinriktning i Norrköping. Ludwig Göransson minns fortfarande hur det var att som tonåring få samarbeta med Norrköpings symfoniorkester.
– Det var en helt magisk känsla, att höra 80 musiker spela stycket som jag hade komponerat, säger han.
Efter en sväng på folkhögskola var det dags för Musikhögskolan i Stockholm. Länge hade han siktet inställt på att bli en så duktig gitarrist som möjligt, men längtan efter att komponera filmmusik fanns också där. University of Southern California (USC) var känt för att alla lärarna var proffs från filmbranschen. Ludwig Göransson sökte, och mitt i natten ringde rektorn och hälsade honom välkommen till "sunny California".
– De första två åren kände jag mig väldigt liten och ensam, berättar han.
Men en viktig vänskap inleddes medan han gick den ettåriga filmmusikutbildningen.
– De uppmuntrade oss att samarbeta med så många regi-elever som möjligt, för någon av dem kan vara nästa Spielberg. Av de 30 elevfilmerna jag gjorde musiken till då var 29 skit, men en var bra. Och det var Ryan Cooglers film.
Det samarbetet skulle ta fart ett par år senare. Under tiden fick Ludwig Göransson sitt första egna uppdrag: musiken till tv-serien "Community".
– Jag var 24 år, att jag fick sätta mitt namn på något redan då var stort. Och det var en bra serie att jobba med, varje avsnitt var helt annorlunda, så jag fick testa olika genrer hela tiden.
Och där knöts nästa viktiga kontakt.
– Donald Glover var en av skådespelarna i "Community". Han kom över till min studio för att göra ett sångpålägg vi skulle ha i serien. Ja, så började vi hänga och blev kompisar. Jag visste inte att han var artist också, men en dag mejlade han över en låt han ville ha lite produktionshjälp med.
Det blev början på Donald Glovers karriär som Childish Gambino, med Ludwig Göransson som musikalisk motor.
– Det gick väldigt snabbt. Plötsligt spelade vi in skivor, hade hits och turnerade över hela världen. Det var också en dröm jag haft för länge sedan, att spela i ett band. Så fick jag göra det också.
Childish Gambinos framgångar fortsätter, parallellt med att Donald Glover skådespelar i "Spiderman: homecoming" och som en ung Lando Calrissian i "Solo: a star wars story".
Samarbetet med Ryan Coogler tog fart på allvar med "Fruitvale station" (2013) och "Creed" (2015), som är en fortsättning på Rocky-filmerna.
– "Creed" är något av de svåraste en regissör kan göra, att ta en av de mest kända franchisen och göra en fortsättning, tycker Ludwig Göransson, som är full av beundran för hur Ryan Coogler löste det.
Det var även Kevin Feige, producenten som är spindeln i nätet bakom explosionen av superhjältefilmer från Marvel Comics på bio de senaste tio åren. Han erbjöd Coogler att göra "Black Panther". Filmen utspelar sig i det fiktiva afrikanska landet Wakanda.
– Det var viktigt för mig och Ryan att stommen i musiken var grundad i afrikansk kultur, säger Ludwig Göransson som åkte till Senegal tillsammans med sin fru för att göra research – och hängde med musikern Baaba Maal på turné i en månad.
Resultatet blev en unik mix av traditionella afrikanska trummor, modern musikteknologi och orkester. "Black Panther" blev en jättesuccé, samtidigt som Ludwig Göransson gjorde musiken till "Death wish", "Creed II" och ytterligare en Marvelfilm: "Venom".
I december började nomineringarna till olika priser hagla över Ludwig Göransson, och mitt i alltihop slog nyheten om nästa uppdrag ner: "Star wars". Jon Favreau gör tv-serien "The Mandalorian" och erbjöd Ludwig Göransson att ge "Star wars" ett nytt sound. Det innebär att han både får skapa egen musik, och använda sig av John Williams klassiska teman.
– Han är en av mina största idoler.
Har du fått se något? Har du läst manus?– Det ser helt underbart ut, jag har aldrig sett något liknande. Men det är inget jag får prata om än.
Okej. Lycka till på söndag.– Tack. Vi håller tummarna!
