Det palestinska läsfrämjarinstitutet Tamers chef hade just varit på Bokmässan i Göteborg och deltagit i seminarier om läsandets betydelse i krig och kriser. På fredagen kom Renad Qubbaj tillbaka hem till Ramallah på Västbanken. Tidigt på lördagsmorgonen inledde terrororganisationen Hamas massakrer av ungdomar på en israelisk musikfestival i öknen och av människor på kibbutzer nära Gaza.

Antalet döda i de olika attentaten uppges nu vara 1 300 och över 100 personer togs som gisslan och fördes till Gaza.

– Hade jag kommit en dag senare hade jag blivit fast i Jordanien och inte varit tillsammans med min familj nu, det hade varit fruktansvärt, säger Renad Qubbaj.

Hon fördömer allt våld mot civila oavsett vem som utför det och oavsett vem som blir utsatt.

– Självklart gör jag det. Det är inte på något sätt motiverat att döda civila, säger hon med förtvivlan i rösten.

Men som situationen är nu upplever hon att alla palestinier blir betraktade som terrorister.

– Nu är alla palestinier – barn, kvinnor – under attack.

Inget politiskt pris

2009 var hon i Sverige för att ta emot Almapriset för institutets läsfrämjande arbete på Västbanken och Gaza. Almaprisets dåvarande juryordförande Larry Lempert var noga med att betona att priset inte var ett politiskt ställningstagande utan en belöning för ett "fantastiskt arbete", ibland under svåra förhållanden.

Tamer förser bibliotek med barnböcker och utbildar bibliotekarier. Medarbetarna jobbar också direkt med barnen, ibland med konstterapi för att de ska kunna bearbeta sina krigsupplevelser. I dagarna skulle ett stort projekt ha inletts tillsammans med 300 lärare, berättar Renad Qubbaj.

Som ett direkt svar på Hamas blodiga attentat pågår nu den israeliska militärens attacker mot Hamas i Gaza, och som slår urskillningslöst mot civila. Hittills har minst 1 500 personer dödats, uppger palestinska myndigheter.

– Det här är det femte kriget i Gaza. 2014 pågick aggressionen under 51 dagar, man hade ingen elektricitet, de som nu är 20 år blev vittnen till de här krigen. Aggressionen har alltid varit där, de är under belägring, i ett fängelse, säger Renad Qubbaj.

Sporadisk kontakt

Med de tolv närmaste medarbetarna i Gaza har hon bara sporadisk kontakt. Efter denna natt, då hon hört bombningarna ända till Ramallah, mejlade hon tidigt i gryningen. Men fortfarande klockan 11 har ingen svarat.

– De flyttar mellan olika lägenheter. De berättar om hur barnen skriker vid varje bombning och att husen skakar. De kan inte svara på barnens frågor om vad som händer och om de kommer att klara sig. Israelerna attackerar hem utan att varna först.

En av Tamers medarbetare har just nu 17 barn boende i sin lägenhet för att de ska slippa bo i någon av skolorna.

– De har brist på vatten och mat, även om säkerheten är det som man bryr sig om nu.

TT: Ser du något hopp?

– Med den här konservativa israeliska regeringen vet jag inte om det finns hopp, varken för oss eller för israelerna. Inget blir bättre, det blir bara svårare och svårare, säger Renad Qubbaj och fortsätter:

– Jag tror att det världen måste göra är att se på situationen från båda perspektiven, och inte bara titta på den utan vidta åtgärder. Det är värst i Gaza, men just nu lider alla palestinier – alla är under den här kollektiva bestraffningen.