Rapporten bygger på en enkät som har skickats ut till DIK:s medlemmar, främst bibliotekarier, kommunikatörer, arkivarier och museianställda. Av dem svarade 3 428 personer.
Av dessa uppger 200 att de har fått krav eller önskemål om sin verksamhet från politiker eller högre tjänstemän som strider mot den rådande principen om "armlängds avstånd" mellan den politiska makten och kulturen.
DIK:s ordförande Anna Troberg kallar resultatet både dystert och alarmerande.
– Främst det här med otillbörlig politisk styrning, alltså att lokalpolitiker går in och försöker påverka vilken verksamhet man ska ha på ett bibliotek, vilka utställningar museer ska ha eller vilka språk man ska ha på böcker på biblioteken, säger hon.
Enligt Troberg har man från fackligt håll märkt av att den sortens politisk detaljstyrning har ökat under de senaste åren.
– 200 personer är 200 för många, och det här visar att vissa politiker inte respekterar det system vi faktiskt har. Ibland på grund av okunskap, men också för att man helt enkelt inte bryr sig om de ramar och principer som gäller, säger hon.
"Väldigt otrevlig svans"
Flera av de svarande vittnar också om växande oro på arbetsplatsen och att de har blivit utsatta för trakasserier, kränkningar och hot i samband med yrkesrollen.
Enligt Anna Troberg finns det en tydlig koppling mellan otillbörlig politisk styrning och dessa kränkningar. Som exempel nämner hon den hatstorm som mött de sagostunder med dragshowartister som anordnats för barn på flera svenska bibliotek efter det att politiker försökt stoppa arrangemangen.
– När politiker går ut i medier och försöker detaljstyra så kommer det också en väldigt otrevlig svans efteråt. Det är ju personal på bibliotek som har blivit utsatta för hat och hot. Det har även förekommit dödshot. Det där kommer som en följd på politikers uttalanden, säger Troberg.
Det mesta av både trakasserier och otillbörlig politisk styrning kommer enligt Anna Troberg från högerkanten.
– När vi pratat med våra medlemmar så handlar det framför allt om extremhögern. Dels den utomparlamentariska, men också inifrån SD. Men det kan också komma från andra politiska håll till exempel när man har synpunkter på vilka böcker som ska tas in på biblioteken, säger hon.
Fem krav
I rapporten lägger DIK fram fem krav som man menar inte bara värnar medlemmarnas intressen utan även om den fria kulturen och det öppna samhället.
För det första kräver man mer pengar till kulturen, både på statlig och kommunal nivå.
– Hat och hot kostar pengar. Man måste ha resurser från arbetsgivarens sida att ta fram handlingsplaner och utbilda personal och från samhällets sida måste man kunna erbjuda skydd så att det inte blir så att man väljer bort vissa arrangemang, säger Anna Troberg.
Till det vill DIK införa ett särskilt slags riskdelningsmekanism som ska låta aktörer söka extrapengar för att ha råd med säkerheten runt arrangemang med hög risk.
DIK vill också att ge Myndigheten för kulturanalys uppdrag att på nytt utreda problemet med politiker som lägger sig i. Myndigheten kom med en uppmärksammad granskning i fjol, men då innefattade uppdraget inte arkiv, bibliotek eller museer.
Vidare vill man att Myndigheten för kulturanalys ska granska lokal kulturpolitik i högre utsträckning än i dag.
– Man tittar ofta på nationell kulturpolitik, men vi ser att de här problemen i mångt och mycket är lokala, säger Anna Troberg.