Dagen efter Nobelpriset i litteratur är glädjen stor i Norge. Extra glad över pristagaren Jon Fosse är man på organisationen Noregs Mållag, som arbetar för att stärka nynorskans ställning.
– Det känns fantastiskt att Jon Fosse får Nobelpriset i litteratur. Det är stort både för nynorskan, Norge och världen. Det visar också att nynorskan är ett världsspråk för den stora litteraturen, säger Peder Lofnes Hauge på organisationen till Sveriges Radios "Kulturnytt".
Av Norges två officiella skriftspråk, bokmål och nynorska, uppges endast 10–12 procent använda det senare.
– Nynorskan har låg status. I skolan måste eleverna lära sig båda skriftspråken. Det säger en del att eleverna kallar nynorska för "spynorska", säger Torstein Stiegler Seim, som är adjunkt vid Stockholms universitet och undervisar i norska.
Stark bas i kulturlivet
I storstäder som Oslo, Bergen och Trondheim är motståndet mot nynorska som starkast.
– Men nynorskan har en stark bas på Vestlandet och i kulturlivet. Det finns en rad olika författare som skriver på nynorska.
I en intervju för tidningen Vi läser sade Jon Fosse för två år sedan att nynorskan "har en vackrare klang och är mindre utslitet än bokmålet" och att den ligger nära hans dialekt från Vestlandet.
För en svensk är kanske inte skillnaden mellan skriftspråken jättestor, menar Torstein Stiegler Seim.
– Båda varianterna är lika enkla eller svåra att förstå. Skillnaderna ligger i grammatiken och till viss del i ordval.
Nobelpriset ger en boost
Jon Fosse är den förste norske författaren på 95 år att få Nobelpriset i litteratur, och den förste som skriver på nynorska.
– Noregs Mållag hoppas säkert att det kan ge nynorskan en boost, säger Torstein Stiegler Seim.
I Vi läser-intervjun sade Jon Fosse också att en fördel med nynorskan var att den "inte har någon sociolekt. Det går alltså inte att avgöra på talet vilken samhällsklass en person tillhör".
– Men då syftar han på återgivning av tal i litteraturen. Det finns ingen som talar nynorska. Det är ett skriftspråk, säger Torstein Stiegler Seim.