För första gången visas ett 20-tal av hennes verk samlat i utställningen ”Frutti di Mare” på Malmö konsthall.

Vad du får uppleva beror på vilken dag du kommer hit under utställningsperioden, för det här är en utställning som förvandlas under resans gång. Hon liknar utställningen vid en pizza – här ligger verk från de senaste tio åren utspridda på ytan, redo att gräddas upp igen till en ny anrättning.

– Verk kommer att vara vilande, väntande, i full blom eller döda, vissna och utslagna. Egentligen är det inget annat än en beskrivning av livet självt, säger konsthallschef Mats Stjernstedt.

Konsthallsbesökarna bjuds in till juicebar, teater och performance, men här finns också skulpturer, installationer och video.

En blyg person

Ingela Ihrman beskriver sig som en blyg person som samtidigt älskar att kommunicera med publiken. I handgjorda kostymer blir hon till en födande utterhona, ett fikon som delar sig eller en läsande jättemussla.

— Det är kittlande och förtjusande att vara inneslutet i något — att de inte ser mig, men ser mig ändå.

Ett grundläggande tema i allt hon gör är vårt förhållande till naturen. Hon säger själv "den så kallade naturen".

– Jag säger så för att naturen är något som har uppstått för att människan har behövt särskilja sig från allting annat. Och då uppfann vi begreppet naturen. Vi är en del av någonting som är allt, men vi har bestämt oss för att dela på oss och allt annat.

– Jag tycker att det finns anledning att påminna om att det där är något påhittat.

"Det inre havet"

Tvärs genom konsthallen går en smal spång som leder till "Det inre havet".

Titeln anspelar på att vi alla bär urhavet inom oss: Vätskan som omsluter mogna äggceller i alla landlevande organismer har samma salthalt som urhavet en gång hade när livet uppstod.

– Än i dag bär vi med oss det första livets vatten i våra kroppar. Jag tyckte att det hade en poetisk potential, säger Ingela Ihrman.

I performanceverket "Passionsblomman" spinner hon vidare på just detta. Hon iscensätter blommans knoppning, blomning och pollinering. Blomman avger nektar, här i form av passionsläsk, som får representera passionsblommans inre hav.

Publiken erbjuds sedan att agera bin genom att sörpla i sig läsken med sugrör – en komisk vändning som är typisk för Ihrman.

Paddan kämpar på

En annan del av konsthallen är omgjord till gymnastiksal och i en video får vi följa en paddas mödosamma kravlande över bockar och plintar. Här ges också i november performanceverket "Redskapsgymnastik", som utgår från Ihrmans egna barndomsminnen. Hon har många gånger fått bekräftat att de delas av andra.

– För mig blir det tydligt att paddan känner sig fel. Men är det egentligen paddan eller gympasalsredskapen som är problemet här? Man hamnar i de här miljöerna som barn. Paddan vägrar inte att göra det här, den kämpar på, men jag hade uppskattat om den hade skitit i det där och gjort något annat.

Mats Stjernkvist uttrycker stor tillfredsställelse över att Malmö konsthall nu kan sammanställa Ingela Ihrmans arbete. Ambitionen är att visa ett sammanhang, en progression och vad som har hänt under tio år.

– Det är ett helt unikt konstnärskap, som med anspråkslösa medel lyckas röra vid våra fundament som människor. Jag vet ingen annan som gör det.