Det är en mörk tillvaro som målas upp i "Olycka", Agnes Jakobssons nya serieroman som är baserad på en icke uppsatt Lars Norén-pjäs.
I en Stockholmsförort, någon gång på 90-talet, håller ett par i ett destruktivt förhållande en efterfest. I soffan sitter en tredje, äldre man och i rummet intill sover ett barn. Paret är båda offer och förövare i relationen, traumatiska övergreppsminnen från barndomen kommer till ytan och snart urartar kvällen.
Inför projektet fick Agnes Jakobsson välja bland fem manus som aldrig satts upp på en scen av den kände dramatikern. Att hon fastnade för "Olycka" beror delvis på att det var den enda pjäsen med en kvinnlig huvudroll, delvis på att hon kunde relatera till sitt eget liv.
– Det finns ett maktförhållande mellan dem. De stör sig på många saker hos varandra, men de behöver ändå varandra, säger Agnes Jakobsson.
Hon debuterade för fyra år sedan med den självbiografiska serieboken "Psycho girl", som också behandlar en destruktiv relation.
– Den här har en annan nivå av realism. "Psycho-girl" var väldigt pajig, den var ful med flit! Jag klarade kanske inte av att göra bananskalshumor av den här pjäsen, säger hon.
Fick konstnärlig frihet
Det var Agnes Jakobssons förläggare, Thomas Olsson, som inledde kontakten med Lars Norén. Han ser Noréns närmande mot seriemediet som en naturlig väg efter först poesin, dramatiken och sedan dagboksskrivandet. Inte minst var Norén intresserad av serieskaparen Lena Ackebos verk.
– Det finns en passage i hans dagbok där han kommer in på Bonniers reception. Alla författare blir "starstrucked" över att Norén är där, men det han själv skriver är "Jag såg Lena Ackebo!", berättar Thomas Olsson.
Agnes Jakobssons relation till den kände dramatikern var inte särskilt stark inledningsvis.
– Jag var ingen "Norén-head" men jag känner ju till honom såklart, jag vet vad han har gjort.
TT: Hur mycket konstnärlig frihet fick du?
– Mycket. Det var typ det första Lars sade: det här är din bok, nu får du det här manuset. Det går ju inte att göra någonting om man inte har den friheten, säger hon.
Sommaren 2020 drog de i gång – men ungefär ett halvår senare kom beskedet att Lars Norén var död. Kvar satt Agnes Jakobsson med ett första utkast.
– Det blev sorgligt och såklart lite konstigt. Han var en väldigt närvarande person i mitt liv, men jag kände honom inte personligen. Det förändrade projektet ganska mycket, men det är svårt att säga hur. Mitt arbete var egentligen detsamma, berättar Agnes Jakobsson.
De tog en trevande, outtalad paus.
– Vi behövde fundera på hur vi skulle göra, om vi skulle fortsätta. Men han (Lars Norén) hade sett första skissen, det var egentligen bara att fortsätta.
Utmanande miljö
En utmaning var att manuset utspelas i samma lägenhet, samma kväll. Agnes Jakobsson beskriver sig som "delvis perfektionist" och många skisser hamnade i papperskorgen under resans gång.
– Det är i princip bara ett långt samtal. Man kan inte byta miljö i det visuella berättandet eller hoppa i tiden, men måste ändå hålla det intressant visuellt. Hantverksmässigt var det utmanande, konstaterar hon.
Under tiden Agnes Jakobsson ritade serien tittade hon passivt på realityserier som "Paradise hotel".
TT: Det är en kontrast till Lars Norén? Eller kanske inte?
– Jag vet inte om det är det. Den säsongen blev ju inställd för att det skedde en (misstänkt) våldtäkt, säger Agnes Jakobsson, syftande på de anmälda händelserna i programmet där förundersökningen senare lades ner i brist på bevis.