“Julafton kom tidigt i år” sade Peter Fornstam, vd för Svenska Bio när det den 29 september blev tillåtet att bete sig precis som vanligt igen, det vill säga gå på bio, teater, konserter och att dansa sig svettig som före pandemin. Ända fram tills dess var kulturlivet belagt med restriktioner. Johan von der Lancken, producent på Oscarsteatern, en av de hårt drabbade privatteatrarna, rördes till tårar över att äntligen kunna släppa fram “Rain man” till premiär, en glädje som dock grumlades av nya pandemiregler före jul.
Strängast var restriktionerna under vintern och våren. Då steg också frustrationen och ilskan över att 500 personer kunde släppas in i ett förvisso stort varuhus medan bara åtta var tillåtna på ett kulturevenemang. Svenska Bio höll sina salonger öppna ändå och under våren spelade även några otåliga teatrar för en fysisk publik på blott åtta personer. Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs konsthall i Stockholm, ville hålla öppet men fick det inte för kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C).
Restriktionerna har gröpt ur kulturlivets ekonomiska bas. Under året har har cirka 3,9 miljarder kronor fördelats i extra krisstöd från regeringen. Utredningen för kulturlivets återöppnade föreslår att regeringen ska tillföra lika mycket utspritt över de kommande tre åren. Budskapet är tydligt: krisen är inte över!
Omtalade byggnader
Byggt av västerbottniskt virke och döpt efter Sara Lidman ståtar det nya Sara Kulturhus mitt i Skellefteå. Den ljusa miljardkronorsbyggnaden är en av världens högsta i trä och här samsas länsteatern, två museer och biblioteket med ett nytt hotell och en spa-anläggning högst upp. Huset verkar också generera en hel del ilska hos Skellefteås kulturarbetare som kritiserar det privata bolag som driver huset för att låta kommersiella intressen gå före de kulturella.
Brittiska The Guardian ger dock Sara Kulturhus, ritat av White arkitekter, förstaplatsen på listan över årets bästa arkitektur: ”Projektet visar vad lokaltillverkad och miljövänlig arkitektur kan vara”, skriver tidningen.
I Stockholm, och på nätet, har samtidigt en debatt rasat om Liljevalchs + – den nya tillbyggnaden till konsthallen Liljevalchs. De starka känslorna har dels handlat om notan för konsthallen, men huvudsakligen om själva byggnaden, som är ritad av arkitekten Gert Wingårdh. Vid invigningen i augusti dök demonstranter upp för att protestera mot betonggalleriet, som föreningen Arkitekturupproret utropat till Sveriges fulaste nyproduktion. Recensionerna har dock huvudsakligen varit positiva, men i SvD skriver Joanna Zawieja att den nya konsthallen är ett ”bankvalv” som ”vänder ryggen mot omvärlden”.
Lars Vilks
Han levde under reellt dödshot i mer än ett decennium. Men när konstnären Lars Vilks dog den 3 oktober i år skedde det i en trafikolycka, där även de två poliser som hade i uppgift att skydda honom omkom.
Vad som nu ska hända med Vilks konst är oklart. Kommer hans välbesökta och rangliga träkonstruktion Nimis att få finnas kvar i skånska Kullaberg – trots att den bryter mot regelverket? Och finns det något museum eller organisation som vågar och vill ta hand om hans allra mest provokativa verk, bilden av profeten Muhammed som rondellhund?
Vilks konst lär fungera som en vattendelare även efter hans död, men ingen kan ta ifrån honom hans omdiskuterade men numera självskrivna plats i konsthistorien.
Hiphop-älskare i sorg
Den 22 oktober vaknade Sverige till pushnotiser om att en av landets största hiphopartister, Nils “Einár” Grönberg, hade mördats. 19-åringen hann under sin korta men extremt produktiva musikkarriär göra ett stort avtryck med flera miljonströmmade hits och hade återkommande samarbeten med vitt skilda delar av artisteliten. Under hösten skulle han bland annat ha gästat Zara Larssons Sverigeturné.
Mordet lämnade inte bara en stor skara unga hiphop-älskare i sorg, det eldade även på den redan pågående debatten om gangsterrap. Tidigare under året fängslades genrens andra stora namn, Yasin, för förberedelse till människorov av just Einár, och i november dömdes en annan känd rappare till fängelse för rån mot en butik i Kista.
Einárs låttexter blev tidigt omdebatterade för sina referenser till vapen och droger – någonting han själv försvarade med att han bara ville skildra verkligheten.
Bland kritikerna till musikgenren finns Sverigedemokraterna, vars rättspolitiske talesperson Tobias Andersson, i en intervju öppnade för att begränsa Sveriges Radios möjligheter att spela musiken.
Sverige som kolonialmakt
Sveriges koloniala historia kliver fram ur mörkret. Göteborgs konstbiennal tog avstamp i "Franska tomten" och det svenska ägandet av den karibiska ön Saint-Barthélemy. Samtidigt har regeringen givit Forum för levande historia i uppdrag att ta fram – och sprida – nytt utbildningsmaterial om den svenska delaktigheten i den transatlantiska slavhandeln.
Regeringen ska också tillsätta en särskild sanningskommission för att granska den politik som förts gentemot samerna och vilka konsekvenser den har fått för det samiska folket – ett arbete som inleddes i Norge redan för två år sedan.
Svenska kyrkan har gått längre och bad under hösten samerna om ursäkt för de övergrepp och den diskriminering man utsatt samerna för – enligt ärkebiskopen Antje Jackélen ett sätt att erkänna kyrkans moraliska ansvar.
Ny kulturminister
Precis när Amanda Lind (MP) börjat ta emot tidningsredaktörernas hyllningar för sin insats som kulturminister blev hon av med jobbet. För henne personligen var det en stor sorg, förklarade hon, samtidigt som hon stod bakom partiets vägran att regera utifrån en budget som fått stöd från SD.
Hennes efterträdare, Jeanette Gustafsdotter, nybliven partimedlem i S, var en minst lika stor skräll som en gång Amanda Lind. Gustafsdotters uttalande om gangsterrappen placerade henne genast i hetluften. SVT uppfattade det som att ministern ville låta en utredning se över om rappen kan leda till brottslighet. Men det vill hon inte förtydligade hon dagen efter.
