Den lettiska samlingen, som genom en donation hamnade i Malmö 1939, innehåller berättelser om demokrati, nationalstatsbyggande, förtyck, krig och konstens potential som meningsbärare, sammanfattar museichef Kirse Junge-Stevnsborg.
När vi åter lever i en krisartad tid med krig i Europa kan verken från 1930-talets Lettland ses i ett nytt sken, anser hon. Kuratorn Lotte Løvholm håller med:
– Det finns viktiga frågor från 1930-talet som vi på nytt måste ställa oss själva i dag: Om nationalism och vad en nationalstat är. Genom Ukrainakriget har det blivit än viktigare, men också svårare – vi är i en väldigt känslig situation.
Den som hoppas att få se de riktiga guldkornen från den lettiska konsthistorien lär bli besviken. I Lettland är det 1920-talet och 1960-talet som väcker konstkännarnas intresse, inte 1930-talet, berättar utställningens andra kurator, Inga Lace från Lettland.
Prisa ledaren
Lettland, som utropade självständighet från Ryssland 1918, fick bara en kort tid av demokrati innan president Karlis Ulmanis 1934 genomförde en oblodig statskupp och upprättade diktatur. Det präglade även konsten.
– Konstnärerna blev tvungna att prisa ledaren och de blev tvungna att hylla det lettiska landskapet, säger Inga Lace.
Men allt gjordes inte av tvång, understryker hon. Konstnärerna var också fångade av tidsandan, som kretsade kring att bygga en lettisk identitet.
– För oss var det intressant att ingen riktigt vill ha med den här perioden att göra. Det var vår utgångspunkt: Varför vill man inte det? Det var därför vi landade i att visa alla verk i samlingen. Det har blivit till en utställning om samlingen och om donationen till Malmö, säger Lotte Løvholm.
Samtida konstnärer
Kuratorerna har bjudit in nio samtida konstnärer från Lettland, Litauen, Estland, Sverige, Danmark och Ukraina för att knyta ihop den lettiska samlingen med vår tid.
– Jag har jobbat med språket som ett verktyg för att bekräfta och legitimera nationalstaten. Jag var intresserad av att undersöka de här verken och hur en community kan uppstå och existera utanför den definition som nationalstaten har, säger den svenska ljudkonstnären och poeten Makda Embaie.
Estniske Jaanus Samma fångar i ett textilkonstverk upp den lettiska 30-talsvurmen för folklore och kopplar den till den estniska. Broschen från en folkdräkt står i centrum av verket med invävda silhuetter som han hämtat från 1920- och 30-talskonsten.
Susanna Jablonski och Santiago Mostyn fokuserar i en installation på minnena av det mörkaste våld och folkmord som finns kvar i den lettiska naturen.
– Det får en att tänka på Ukrainas trauma och vilka spår av våldet som kommer att finnas kvar där i generationer, säger Inga Lace.
