När konstkritikern Dan Jönsson tänker på Lars Vilks är det framför allt dennes konsekvens som framstår som hans särmärke.

– Han levde och andades konst och var en levande installation. Han följde med verken vilka vägar de än tog, det var också därför projekten fick sådana följder för hans person, säger Dan Jönsson.

Han har följt Lars Vilks sedan 1980-talet, då denne i hemlighet började bygga sitt enorma konstverk "Nimis". Dan Jönsson framhåller honom som en verklig pionjär i Sverige för konceptkonsten. Vilks hade hela tiden en filosofisk grund i sitt arbete.

– Det var grunden för hans konstsyn, att konstverket består av en idé som inte behöver materialiseras i konstverket. Det är idén och hur den får liv som är det viktiga.

Lars Vilks var en skärpt teoretiker och samtidigt väldigt lekfull, påminner Dan Jönsson, som pekar på att "Nimis" är ett barnsligt verk, populärt även bland barn. Samma humor finns kring skulpturparken "Ladonien", som han utvecklade till en liten mikronation.

– Det är en lek med det politiska, begreppet stat, nationell gemenskap och så vidare. Det är väldigt roligt. Det är också något som han hela tiden utvecklar. Det finns inga färdiga verk i hans konst.

"Islamisterna vann"

Humorn tar även Martin Aagård i Aftonbladet fasta på när han beskriver Lars Vilks som intagande, nyfiken och väldigt rolig.

– Utåt sett var han den ständige provokatören, cynikern och analytikern, han analyserade ständigt hela konstlivet och ifrågasatte det, men drevs hela tiden av en genuin nyfikenhet av vad konsten kunde åstadkomma på alla möjliga sätt, säger han till Aftonbladet tv.

Aagård påminner om att Vilks sårade och lyckades kränka många människor med sina teckningar 2007, där profeten Muhammed framställdes som rondellhund, och att Vilks då ofta hölls på armlängds avstånd i Konstsverige.

– Konstvärlden (har) känt en genuin värme eller behov av en person som Lars Vilks, som var något av en udda fågel, en spelevink, kanske inget geni men ett snille i egen rätt.

Men att Vilks levde under hot och hade livvaktsskydd sedan 2010 gjorde att han sällan fullt ut kunde delta i samtal om konst, eller ställas ut i Sverige.

"Det sorgligaste med Lars Vilks historia är att islamisterna vann. Han blev persona non grata. För farlig för att bjudas in och för farlig för att ställas ut. Rondellhunden har publicerats i svenska medier som stöd för hans – och i förlängningen allas – yttrandefrihet, men gångerna är lätträknade", skriver Karin Olsson i Expressen.

"En utmärkt konstnär"

Även Dan Jönsson påpekar att Lars Vilks aldrig fick det stöd han förtjänade efter händelserna med rondellhunden.

– Hela den här historien har varit olycklig för bilden av honom, han framstår som en haverist och provokatör men man missar det lekfulla. Det är en viktig strid som han har tagit och där han inte har fått det stöd han förtjänar, säger han.

Framför allt kritiserar Dan Jönsson de stora konstinstitutionerna, som vände sig ifrån Vilks och som inte längre ville ställa ut hans konst. Även om han förstår säkerhetsaspekten tycker han att det är "snudd på tjänstefel".

– Det är illa att det blev som det blev.

Även kulturminister Amanda Lind uttrycker sitt stöd, och kallar nyheten om Vilks bortgång för "oerhört tragisk".

— Lars Vilks är en person som har tvingats leva i ofrihet sedan 2010. Det är oanständigt att han tvingats till detta, ingen människa ska behöva leva på det sättet på grund av yttrandefriheten och den konstnärliga frihet som han har utövat. Att det slutade på det här sättet är naturligtvis oerhört sorgligt, säger hon till Ekot i SR.

Amanda Lind menar också att han kommer att minnas, för sitt ställningstagande för yttrandefrihet och konstnärlig frihet, men även för sina installationer som har berört många. Även statsminister Stefan Löfven kommenterar hans bortgång på twitter: "Vilks har tvingats leva i ofrihet pga att han nyttjade sin yttrandefrihet och poliserna jobbade för att skydda honom. Mina tankar finns hos de anhöriga, vänner och kollegor".

Hyllas i Danmark

Björn Wiman kallar Vilks för "2000-talets mest betydelsebärande svenska konstnär", och skriver i Dagens Nyheter:

"Lars Vilks motiv var hans egna och han bar upp yttrandefrihetens symboliska tyngd efter sitt eget sinne, aldrig i enlighet med omvärldens förväntningar".

Även i Danmark uppmärksammas Vilks död stort, där han i samband med ett framträdande i Köpenhamn 2015 var förmodad måltavla för en terrorattack där en person sköts ihjäl och flera skadades. Politiken kallar honom "provokunstner" och alla stora dagstidningar toppar sina sajter med nyheten, och även där har politiker och kulturpersonligheter kommenterat händelsen.

"Lars Vilks var en riktigt fin människa. Och förbluffande balanserad trots det han ställdes mot. Han var också en klok man med djupa kunskaper om konst. Sin egen konst fick han betala ett högt pris för och står alla i tacksamhet till honom för den kamp han utkämpade", skriver filmaren och journalisten Mads Brügger på Twitter.

Dan Jönsson minns också personen Lars Vilks, och deras många roliga möten.

– Man fick vara beredd på att han höll låda. Det var han som stod i centrum var han än befann sig men det var alltid intressant att lyssna på honom och han hade en väldig energi som ändå inte någonsin mattades av allt han utsattes för. Det tärde på honom men som konstnär förlorade han aldrig sin energi och det är beundransvärt.