Det Àr ett kÀnslosamt första möte. GlÀdje, bitterhet, svartsjuka och ett uns av rivalitet. Publiken fÄr följa det bÄde pÄ teaterscenen och som en dokumentÀrfilm som spelas upp ovanför scenen i den nya musikteatern "Alltid vara vi", pÄ Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
ââDet blir en dokumentĂ€r kĂ€nsla, dĂ€r publiken Ă€r som en fluga pĂ„ vĂ€ggen medan förestĂ€llningen pĂ„gĂ„r, sĂ€ger regissören Alexander MĂžrk-Eidem.
Oscar Töringe ("Tunna blÄ linjen") och Louise Peterhoff ("BlÄ ögon", "Bron") spelar det före detta kÀrleksparet som bÄda har varit frontfigurer i ett hyllat popband som splittrats. Tio Är senare Äterförenas bandet i en musikstudio för att spela in en ny platta. Louise Peterhoffs rollfigur följs av ett filmteam som dokumenterar Äterföreningen med bandet, och som publiken alltsÄ fÄr följa i realtid. Hon Àr nÀmligen den av dem som lyckats göra solokarriÀr under Ären isÀr.
Handlingen Àr fantiserad fram utifrÄn Veronica Maggios album "Satan i Gatan" som kom 2011, och Oskar Linnros album "Vilja bli" frÄn Äret innan. Regissören Alexander MÞrk-Eidem berÀttar att han lyssnade mycket pÄ de bÄda albumen nÀr de kom. NÄgra Är senare fick han reda pÄ att Maggio och Linnros hade varit ett par, och att albumen kan tolkas som att de skildrar uppbrottet, frÄn tvÄ olika hÄll.
ââDĂ„ tĂ€nkte jag, "det hĂ€r mĂ„ste man göra nĂ„got pĂ„". SĂ„ kom jag pĂ„ Ă„terföreningsband-grejen. Jag försökte hitta ett sammanhang dĂ€r man inte behöver brista ut i sĂ„ng utan dĂ€r man sjunger lĂ„tarna för att man Ă€r pĂ„ jobbet.
Maggio och Linnros pÄ besök
Veronica Maggio och Oskar Linnros har varit vÀldigt generösa i att upplÄta sitt material, berÀttar Alexander MÞrk-Eidem.
ââJag berĂ€ttade för dem om idĂ©n för ett Ă„r sedan. De sa bara "ja, gör det." De har inte velat lĂ€sa manus eller sĂ„. Men jag tror att det Ă€r ganska apart och udda för dem att se en Ă„terskapning, ett slags fiktion av hur lĂ„tarna blev till nĂ€r de vet hur lĂ„tarna blev till.
För en vecka sedan var Veronica Maggio och Oskar Linnros dÀr för att titta nÀr ensemblen repeterade.
ââAlla var lite nervösa. De var nervösa och vi var nervösa, sĂ€ger Louise Peterhoff och tillĂ€gger:
ââMen Veronica sa att "det kĂ€nns som att man fĂ„r kolla pĂ„ nĂ„got hemligt". Det var vĂ€ldigt trĂ€ffande, jag blev vĂ€ldigt glad för det.
"Kan vara dÄliga tillsammans"
BÄde Oscar Töringe och Louise Peterhoff har sjungit i band tidigare. Men det Àr första gÄngen de gör musikteater.
ââVi skĂ„despelare sjunger och vi har musiker som spelar teater. Och Alexander har aldrig gjort den hĂ€r typen av mash-up förut. Det Ă€r nya jaktmarker för oss allihop. Det skapar ett vĂ€ldigt öppet och tillĂ„tande rum, sĂ€ger Oscar Töringe.
Alexander MÞrk-Eidem menar att det Àr en fördel att det Àr okÀnd mark för de flesta i ensemblen.
ââAlla kan vara trygga i att ingen kan allt, att vi kan fĂ„ vara dĂ„liga tillsammans. Det Ă€r ens största fiende, rĂ€dslan att misslyckas. Tricket Ă€r att inte vara rĂ€dd för att vara dĂ„lig. Om man tar bort den möjligheten blir man lite sökande och ingen har nĂ„got att bevisa.
ââDet blir vĂ€ldigt prestigelöst, fyller Louise Peterhoff i.
För att hitta rÀtt teknik i sÄngen har de tagit hjÀlp av en sÄngpedagog. Samtidigt har det varit viktigt för Alexander MÞrk-Eidem att det inte Àr skolade musikalartister i rollerna, sÀger han.
ââVi tĂ€nkte sĂ„ hĂ€r, att vi mĂ„ste ha skĂ„despelare med bra röster, som Ă€r potentiellt bra popsĂ„ngare. Skillnaden pĂ„ inspelad musik och musikalsĂ„ng Ă€r ju att den inspelade musiken inte tar sĂ„ mycket plats pĂ„ det sĂ€ttet. Det fĂ„r inte lĂ„ta för trĂ€nat, utan mĂ„ste lĂ„ta poppigt.
Filmatiserad teater â nya grejen
Teater och filmatisering i ett Àr ett lite annorlunda grepp, Àven om det har gjorts förut. Till exempel i "Katt pÄ hett plÄttak" pÄ Maximteatern och i "Löftet" pÄ Dramaten, bÄda i regi av Stefan Larsson. Louise Peterhoff uppskattar upplÀgget.
ââFör oss Ă€r ju det drömmen, man fĂ„r bĂ„de vara pĂ„ en teaterscen och spela inför publik, och man fĂ„r anvĂ€nda sitt filmskĂ„despeleri och jobba med de smĂ„ uttrycken. Och man fĂ„r sjunga. Det Ă€r som allt kul i ett.
Genren Àr lÀtt att ta till sig för den yngre generationen, tror Alexander MÞrk-Eidem.
ââVi spelade inför publik i gĂ„r och dĂ„ var det en del unga hĂ€r. De tog till sig genren direkt. Det Ă€r nĂ€stan som att spela upp en film eller att vara i en tv-serie. Det Ă€r ganska filmiskt.
Och kanske blir det fler uppsÀttningar med kombinationen teater och film av regissören i framtiden.
ââAtt vĂ€xla mellan de tvĂ„ vĂ€rldarna, det Ă€r min nya grej, sĂ€ger han.
