Det var den första arian som Leif Aruhn-Solén lärde sig som gymnasist på Södra latins gymnasium och senare tog han också lektioner för sin pappa, operasångaren Christer Solén, med fokus på just denna aria.

– I barockmusiken är det vanligt att man utsmyckar musiken, att man kommer med egna förslag. Många av de utsmyckningar jag sjunger här är skrivna av min pappa och det känns väldigt fint att få ta hans utsmyckningar med mig till en sådan stor scen som i New York.

För ett antal år sedan formulerade han två stora mål. Det första var att få vad han kallar en "mitt-i-prick-roll" i en opera. Det blev verklighet när han under tre säsonger fick framföra rollen som Mahatma Gandhi i Philip Glass opera "Satyagraha" i en uppsättning av Folkoperan i Stockholm.

Det andra målet var att få samarbeta med en av världens allra bästa orkestrar och det är det han laddar upp för nu, när vi träffar honom i hans lägenhet hemma i Malmö. Han känner sig privilegierad och tacksam.

– Någonstans är det så att jag ser det mesta som kommer efter det här som bonus.

Musiken valde honom

Han föddes in i musiken – båda föräldrarna var operasångare och som barn följde han med mamma Britt Marie Aruhn under utlandsturnéer. Det ligger i släkten, konstaterar han.

– Men då är det alltid roligt att hitta sin egen väg, för det är ju ingen av mina föräldrar som blev barockspecialister. Jag har hittat min egen nisch och fåra.

Och varför just barock? Han beskriver det som att det var musiken som valde honom, att han gör det som hans röst bäst passar till. När han som ung musikstuderande första gången sjöng Bachs "Magnificat" tillsammans med Mikaeli kammarkör fick han en aha-upplevelse.

– Det var en nästan euforisk upplevelse att känna den musiken. Den gick rakt in i hjärtat.

Bachs passioner och Händels oratorier har han ständigt återkommit till. Han har också sjungit huvudroller i barockoperor och operor av Haydn, Mozart, Rossini och nutida kompositörer.

För att kunna sjunga de stora oratorieverken krävs att du har lite från bägge världar, framhåller han:

– Du ska helst ha power i rösten som en operasångare, men du ska också kunna musicera på det där finliriga sättet som man gör när man sjunger och spelar med barockensembler.

Representerar sig själv

Att det blir just Händels "Messias" som tar honom till scenen vid Lincoln center i New York ger en extra säkerhet, eftersom det är ett verk han sjungit mycket och eftersom just detta verk är så omtyckt i den anglosaxiska världen.

Det ska dessutom ske under ledning av den japanske dirigenten Masaaki Suzuki, som han samarbetat med förut när denne gästdirigerade Göteborg Baroque, där Aruhn-Solén är fast medlem.

– Det kommer att vara så roligt att få ställa mig där och presentera min version av hur jag tycker att det här ska framföras.

Det är inte som i en opera, att han spelar en roll. Här representerar han sig själv och uppdraget är att försöka övertyga om den text han sjunger. Det handlar om att hela tiden vara medveten om vad man sjunger, för det gör att det blir spännande för publiken, både sceniskt och rent musikaliskt, förklarar han.

– Det är också det som gör att jag tycker att det är väldigt roligt att vara oratoriesolist, jag trivs med att det är jag som står där uppe och ska förmedla någonting.

Julrusch väntar

Det är rofyllt i den stora Malmölägenheten där Leif Aruhn-Solén och maken Mathias Hedegaard, som också är tenorsolist, pustar ut mellan framträdandena. Men nu har han en intensiv tid framför sig med 12 konserter på 22 dagar.

Först blir det Bachs "Juloratoriet" i Nidarosdomen i Trondheim, sedan Händels "Messias" under ledning av Masaaki Suzuki i både San Fransisco och New York. Sedan avrundas julruschen med tre julkonserter tillsammans med Ecstatic ensemble i Stockholm, Siljansnäs och Nora.

– Jag kommer hem hit den 23 december. Men sedan blir det en lugn jul.