Nordiska ministerrådet fryser nu allt samarbete med Belarus och Ryssland med anledning av kriget i Ukraina. Det betyder att ekonomiskt stöd till så kallat "folk-till-folk-samarbete" och till projekt som stöttar det ryska civilsamhället avbryts tills vidare.

Bland de berörda finns det svenska filmnätverket B2B Doc som grundades under revolten i Ukraina 2013 och 2014 och som samlar självständiga dokumentärfilmare från Ukraina, Ryssland, Belarus, Armenien och Georgien. Nätverket, som om just nu medverkar i den pågående dokumentärfilmfestivalen Tempo i Stockholm, har också haft sitt centrum i Kiev.

B2B Doc fördömer den ryska invasionen på sin hemsida och stöttar bland andra ukrainska filmare som skildrar kriget inifrån.

Nordiska ministerrådets beslut omfattar ett stöd på 500 000 danska kronor till ett av nätverkets projekt, "Filmmakers at risk", för självständiga belarusiska och ryska filmare som tar stora risker i sitt arbete. Flera lever därför i exil, bland annat i Ukraina, berättar Malcolm Dixelius, svensk journalist och dokumentärfilmare, och en av nätverkets grundare.

– Vi är i huvudsak finansierade av Sida men har sökt extra pengar av Nordiska ministerrådet till filmare som arbetar i riskområden, och det är jävlar i mig inte snällt att dra in de pengarna, då drar man ju undan dokumentationen av det som händer just nu, säger han.

– Vårt jobb är att stödja filmare som riskerar sina liv för att dokumentera det som händer, inte minst i Belarus är det jätteviktigt, eftersom Belarus har blivit en stridande part.

"En generell ryggradsreflex"

Även Nordiskt journalistcenter i Danmark går miste om ekonomiskt stöd, bland annat till kursen "Pressens villkor i dagens Ryssland" där Malcolm Dixelius är lärare tillsammans med Dagens Nyheters Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén. En av huvudtalarna är en rysk journalist från Pen Moscow, som nu inte får sin resa finansierad.

– Hon är en av de mest uttalade Putinkritiker som finns, och hon är precis den person som behövs, säger Malcolm Dixelius som menar att Nordiska ministerrådet har handlat utifrån "en generell ryggradsreflex" i stället för att pröva de enskilda projekten.

Paula Lehtomäki, generalsekreterare på Nordiska ministerrådet, framhåller att de nordiska ministrarna var medvetna om att beslutet – också – skulle få "oönskade konsekvenser".

– Men de nordiska länderna var eniga om att skicka en tydlig signal om att vi inte accepterar det som händer. Samtidigt har vi på sekretariatet fått i uppdrag att undersöka vilka praktiska möjligheter som finns att återuppta åtminstone en del av de här samarbetena. Vi vet att det finns aktiviteter som har som mål att stötta en eventuell demokratisk utveckling, säger hon.

"Fullständigt oacceptabelt"

TT: Varför kan inte Nordiska ministerrådet göra som den svenska regeringen och fortsätta att stödja demokratiprojekt?

– Länderna har varit eniga om att den politiska situationen är så allvarlig att det är nödvändigt att skicka en politisk signal om hur fullständigt oacceptabelt det här är. Men vi undersöker nu de här aktiviteterna för att – om det finns förutsättningar – återuppta en del av dem, säger hon och framhåller att det i så fall krävs ett nytt beslut av rådets ministrar.

Den svenska regeringen uppmanar svenska institutioner att avbryta allt samarbete med statliga ryska och belarusiska kulturinstitutioner men fortsätter att betala ut bistånd bland annat till ryska demokratiprojekt. Stefan Ingvarsson, tidigare kulturråd på svenska ambassaden i Moskva och numera analytiker för Centrum för Östeuropastudier, framhåller vikten av att "sända en tydlig signal till det ryska samhället på alla nivåer om att världen protesterar mot de krigsbrott som begås i Ukraina".

– Men det finns en skillnad mellan officiella sammanhang och en rad oberoende, modiga aktörer som behöver kontakt med oss mer än någonsin, eftersom det är de som står för motståndet, och för informationsspridningen om sanningen om det som sker i Ukraina, säger han och beskriver Nordiska ministerrådets beslut som "vansinnigt".

– Det finns inget egenvärde i att visa handlingskraft om det drabbar dem som faktiskt just nu driver motstånd och arbetar för att sanningen faktiskt ska nå ut i det ryska samhället.

Många av de de ryska kulturinstitutioner som Stefan Ingvarsson har kontakt med har ställt in sin verksamhet i hemlandet.

– Ledande personer har lämnat landet, det är många som inser att det aldrig kommer att vara möjligt med internationella samarbeten så länge som den här regimen finns kvar.