Deras podd har kallats "totalt gränslös". När Fredrik Söderholm och Ola Rapace bestämde sig för att göra radio om missbruk och trauman, döptes programmet efter lappen som Fredrik Söderholms pappa lämnade när han övergav familjen: "Sorry, allt gick åt helvete". Då låg Fredrik Söderholm fortfarande i sin mammas mage.
I podden berättar Ola Rapace om när han rattfull skjutsade sonen till barnvakten, för att sedan skjuta heroin i en knarkarkvart. Fredrik Söderholm spelar in sitt allra första möte med sin pappa, och flertalet hjärtslitande konfrontationer med sin mamma. Syftet med samtalen är att de båda ska bli bättre människor.
Podden lämnar lyssnaren med flera frågor. Får man vara så här ärlig och gränslös? Hur påverkar det integriteten?
– Jag vet inte om vi är så ärliga, man väljer alltid vilken skärva av verkligheten man visar för andra. Men vi berättar mycket om oss själva, och för att jag ska kunna fatta all skit så måste jag släppa alla tyglar och vara lite gränslös, säger Fredrik Söderholm.
30-åringen har än så länge inte märkt av några konsekvenser av sin öppenhet, uppger han.
– Det är svårt att veta hur människor har blivit påverkade, om de har tänkt "Vilken gränslös jävel – jag hade tänkt bjuda ut honom men nu struntar jag i det." Folk kommer mest fram och säger "Vilken stark lyssningsupplevelse, nu har jag börjat ta tag i min egen skit."
Släpper fackbok
Att jobba med radio tycks gå i släkten. Fredrik Söderholms pappa – som han alltså träffade för första gången under poddinspelningen – jobbade på radion. Även hans mamma arbetade med etermediet tidigare, men har nu bytt bransch.
Själv inledde Fredrik Söderholm sin karriär i tv-världen, för att sedan gå över till Sveriges Radio. Förutom att medverka i satirprogrammet "Tankesmedjan" skildrade han resan mot ett kokainfritt liv i "Hej jag heter Fredrik" i P3. Kort efter ett återfall – som han livesände i sociala medier, där han också hängde ut en otrogen dejt – lämnade han public service för det egna morgonradioprojektet "Gott snack".
– Det är jävligt ofiltrerat, det är därför det är lyssnarfinansierat. Det är svårt att få sponsorer, säger han och skrattar.
Fredrik Söderholm verkar vara en person som lever snabbt. Förutom de redan uppradade projekten har han även poddar med Julia Frändfors och Calle Schulman. När TT träffar honom har han dessutom precis skrivit på ett bokkontrakt – tanken är att berätta om psykologiska teorier utifrån egna erfarenheter.
Fick en hjärnblödning
Den intensiva verkligheten stannade plötsligt upp i våras, när Fredrik Söderholm drabbades av en hjärnblödning. Än i dag lider han av hjärntrötthet, och har ett visst synbortfall.
– Man vet inte vad det blir för långvariga förändringar, men det var då jag insåg att jag inte behöver vara kvar i dysfunktionella relationer med människor som inte behandlar mig väl. Jag vet inte hur länge jag får vara på den här jorden och jag tänker inte kasta bort det, säger han.
När TT träffar Fredrik Söderholm pågår inspelningen för fullt av den andra säsongen av "Sorry allt gick åt helvete", men kort efteråt väljer de att bryta samarbetet och lägga ned podden efter ett bråk – långt ifrån deras första.
Båda två berättar att de var osäkra på varandra i början av relationen. Ola Rapace beskriver hur förväntningarna på att han skulle stå för "skandalvärdet" gjorde inspelningen jobbig och smärtsam, Fredrik Söderholm var i sin tur rädd att Ola Rapace skulle dra.
– Han var lite arg under en konflikt och jag kände att "jag måste få ut den här podden, den kommer att bli mitt 'claim to fame'". Jag var rädd för att han skulle bli arg och hoppa av – så jag blev undergiven och fogade mig, berättar Fredrik Söderholm.
Men har de blivit bättre människor efter att gräva djupare i sina trauman? En sak har Fredrik Söderholm klart för sig:
– Jag har insett att gränser är en jätteviktig del för att må bra, både gentemot sig själv och andra. Gränslöshet kan vara kul i stunden, men det blir inte bra, konstaterar han.
I dag skulle han till exempel inte lägga upp inspelningar från sina terapisamtal, någonting han har varit frikostig med tidigare.
– Det kanske blir en mindre snaskig podd, men det är ett tecken på att jag har utvecklats.