I början var det inte ens meningen att han skulle finnas. Upphovsmannen Aaron Sorkin tänkte sig först att hans skapelse "Vita huset" bara skulle handla om Toby Ziegler, Sam Seaborn och de andra hårt arbetande tjänstemännen bakom kulisserna. Presidenten själv skulle lysa med sin frånvaro.
I stället klev Josiah "Jed" Bartlet, gestaltad av Martin Sheen, in i handlingen och blev omedelbart en landsfader på låtsas.
"Vita huset" stack ut – främst för hur serien framställde själva politiken i grunden. I Hollywood brukar politiker representera maktmissbruk, konspirationer eller fåfänga. Oftast är politiken dessutom bara en kuliss för kärlek eller action.
Smart och påläst
Men inte i Bartlets Washington. Här är det själva politiken som står i centrum och den är dessutom spännande och optimistisk.
Här är en filibuster i senaten lika rafflande som ett filmslagsmål. Här går det att komma överens över partigränserna bara man sätter sig och diskuterar saken ordentligt, helst mitt i natten medan regnet smattrar mot fönsterrutorna. Här spelar debatter en enorm roll och den med bäst och mest genomtänkta argument går vinnande ur striden. Här lönar det sig att vara smart och påläst. Och president Bartlet är inte bara smart och påläst – han är bokstavligen Nobelpristagare i ekonomi.
Tajmingen kunde heller inte ha varit bättre. Serien hade premiär 1999. När George W Bush vann valet året därpå blev "Vita huset" en snuttefilt för många tittare både i och utanför USA. Medan allt gick åt helvete efter 11 september existerade serien som ett parallellt universum där både den fria världen och dess ledare var så pass mycket trevligare än i verkligheten.
"The left wing"
Men nu har det gått 20 år och hur relevant känns Bartlet i dag? Visst, skådespeleriet och kameraåkningarna är fortfarande eleganta, men hur står sig det politiska innehållet?
Från konservativt håll kritiserades serien redan då. "The left wing", kallades den av högerkritiker som menade att den rutinmässigt framställde republikaner som dumskallar.
Men i dag kommer den hårdaste kritiken från vänster. Och inte bara för hur pinsamt dåligt Aaron Sorkin behandlar kvinnliga rollfigurer, enligt många kritiker.
Bortom sin pompösa retorik är Jed Bartlet en stenhård marknadsliberal som regelbundet bombar fiktiva länder i tredje världen. Knappast en drömpresident för en vänsterväljare, slår skribenten Luke Savage fast i Current Affairs.
Självbelåten världsbild
Serien existerar i ett självbelåtet och teknokratiskt universum, präglat av Clinton-åren, där politik aldrig handlar om kolliderande intressen utan mest om att ha rätt eller fel, anser Savage. Dessutom verkar president Bartlet helt sakna ideologi och lust att föra någon riktig politik, tycker Savage, som pekar ut samma apati i verklighetens Hillary Clinton och Barack Obama och deras anhängare.
"Efter två mandatperioder i vita huset har inte Bartlets hyperutbildade, hyperkompetenta gäng med politikproffs vunnit några betydande politiska landvinningar över huvud taget. Inte ens i sin vildaste och mest idealiserade fantasi lyckas liberaler uträtta någonting alls", skriver han.