Ett "Folkets hus" målat i klara färger med barnsligt formspråk. Patient Kejsare Ollonkranz, eller Peter Eklund Persson som han egentligen hette, var intagen på Sankt Lars från slutet av 1800-talet. Där målade han sin värld med ett naivt konstuttryck, innan naivismen ens slagit igenom.

– Det är också tidigt. Så här målade inte de övriga konstnärerna då, berättar Mats Engström, intendent på Kulturen i Lund, och pekar på den bok med utförliga beskrivningar och skisser som patienten lämnat efter sig.

– Alla byggnader med ritningar finns med där i, säger han och blickar ut över den stora stadstavlan.

– Han har målat det han tänkt sig, precis rakt av.

Klasskillnader på Sankt Lars

I utställningen "En annan värld" har Kulturen i Lund valt att visa upp drygt 70 av 600 sparade konstverk som skapats på Sankt Lars sjukhus under en hundraårsperiod.

De speglar en ny tid och syn på psykisk sjukdom. Vid slutet av 1800-talet, då det nybyggda sjukhuset stod klart, skulle de psykiskt sjuka inte längre enbart spärras in utan även få vård i en vacker, välordnad miljö med rena sängkläder och lagad mat. Syfte var att återanpassas till samhället. För de intagna varvades lugn med tristess – och en del av dem ägnade tiden åt konstnärliga uttryck.

Bland de utställda verken på Kulturens väggar märks dock en klasskillnad mellan patienterna. På Sankt Lars allmänna avdelning fick skapande patienter nämligen försöka använda det material som man kom över – som märkgarn och servetter.

För förstaklasspatienterna, som kunde betala för sig och som vistades i hemlik miljö där handarbete tillhörde vardagen, var det annorlunda. För dem ansågs det konstnärliga uttrycket vara en del av terapin, förklarar Mats Engström.

– De har också tillgång till material på annat sätt än den mängd som hamnade på vanliga avdelningen.

53 års skapande

Bland konstverken döljer sig en rad olika levnadsöden. Carl Fredrik Hill som led av schizofreni tillbringade bara ett år på Sankt Lars.

Förstaklasspatient skolledaren och lärarinnan Maria Rudbeck stannade däremot i 53 år. Hon togs in efter ett självmordsförsök, och förblev hospitaliserad ända till livets slut.

– Hon är en av de få patienter som vi har ganska mycket information om, och vi har många verk. På 1920-talet är hon extra aktiv, berättar Mats Engström.

Rudbeck arbetade mycket med textil och broderade motiv som för tiden var ovanliga.

– Hon sysslar mycket med maskiner, uppfinningar och tekniska lösningar.

TT: Hur nyskapande är verken?

– Med tanke på hur tidigt materialet är och jämfört med den moderna konstvärlden, kan man säga att mycket av de här verken föregår de moderna konströrelserna.

– De har lämnat den traditionella bildvärlden bakom sig.

En annan typ av uttryck

Bland patienterna fanns konstnärligt utbildade, som Carl Fredrik Hill och Ernst Ljungh. Men majoriteten av patienterna skapade utan någon som helst kunskap utöver praktiskt handarbete, som sömnad och broderi som de flesta kvinnor ägnade sig åt vid förra sekelskiftet.

Bredvid kejsarens storslagna stadsvision hänger också en rad broderier från förra sekelskiftet på Kulturens vägg. Det handlar knappast om några vardagsbroderier – här sugs betraktaren in i en expressionistisk värld.

Ett bildspråk som inte borde vara möjlig i sluten sjukhusmiljö – redan i början av 1900-talet?

– Det är det som är mest spännande med det här. Och var den inspirationen kom ifrån kan vi inte veta, säger Mats Engström.

– Det fanns ingen modern konst som såg ut sådär när den här skapades.

Det är en annan typ av uttryck, konstaterar han.

– De här patienterna är mer än sin sjukdom på sjukhuset. De kan uttrycka något annat.