Från och med den 1 juli får landets bibliotek rätt att porta stökiga besökare, då lagen om tillträdesförbud, som sedan ett år tillbaka har gällt för butiker, utvidgas till att omfatta även bibliotekslokaler och simhallar. Förbudet innebär kortfattat att personer som begår brott eller trakasserar anställda ska kunna avvisas efter beslut av åklagare – men inom biblioteksbranschen är frågan långt ifrån okontroversiell.
Olle Ohlsson, bibliotekarie på Högdalens bibliotek i södra Stockholm, ställer sig frågande till hur förbudet är tänkt att fungera.
– Den första frågan jag och många med mig har – och som vi heller inte har fått något svar på från varken ledning eller politiker – är hur ska det här genomföras i praktiken. Vem ska upprätthålla förbudet? Vi får ju inga nya resurser bara för att den nya lagen träder i kraft. Det hela känns väldigt luddigt, säger han.
Principiellt viktig fråga
Även Svensk biblioteksförening ställer sig kritisk till ett tillträdesförbud. Enligt Karin Linder, som är föreningens ordförande, är frågan också av principiell vikt, då den handlar om en möjlig begränsning av det offentliga rummet.
– Alla ska kunna ha möjlighet att få tillgång till skriftlig information. Samtidigt har vi förstått att det finns många som tycker att det är de störande personerna som hindrar andra att få tillgång till det offentliga rummet – men vi menar att man kan lösa problemen på andra vägar än genom en oproportionerligt kraftig lag, säger hon.
Ytterligare en farhåga är att tillträdesförbudet kan komma att skärpas till att omfatta kontroller av vilka personer som går in på biblioteken, enligt Karin Linder.
– Går det i den riktningen så känner vi oss verkligt bekymrade. Då skulle man kunna välja bort grupper i samhället och ha kontroll över vem som går in eller ut ur ett offentligt rum. Och det är också vår huvudsakliga principiella invändning, säger hon.
"Problem finns sedan länge"
Stök och bråk på biblioteken är dock långt ifrån ett nytt fenomen – vilket såväl personal som besökare larmat om under de senaste åren. I en enkät 2021 från fackförbundet DIK, som organiserar bibliotekarier, uppgav 92 procent av de svarande att de ville se en möjlighet att tillfälligt avvisa personer från biblioteken. 64 procent ansåg i stället att det skulle gå att porta stökiga besökare under en längre tid – och enligt Anna Troberg, ordförande för DIK, finns en frustration bland många medlemmar.
– Problemen finns sedan länge, men man får inga resurser för att åtgärda dem. I stället gör bibliotekspersonalen så gott de kan, men när samhället runt omkring monteras ned är det upp till biblioteken att ta hand om konsekvenserna. Personalen befinner sig i en väldigt pressad situation, så jag förstår siffrorna – men jag vill även se bortom dem.
Även Anna Troberg ställer sig kritisk till att ett tillträdesförbud nu införs – utan att några extra resurser till biblioteken skjuts till.
– Det är orimligt att en bibliotekarie ska stå i dörren och bestämma vem eller vilka som ska få komma in – det är inte en kompetens vi har och det kan också uppstå potentiellt sett hotfulla situationer. Det finns också demokratiska aspekter av frågan och det får inte utvecklas till att bli ett sluttande plan, där det helt plötsligt är väldigt lätt att bli portad från biblioteken, säger hon.
"Låter som signalpolitik"
I stället för att införa ett tillträdesförbud propagerar många inom biblioteksbranschen för mer proaktiva åtgärder. På Högdalens bibliotek hade man för ett par år sedan problem med bråk i lokalerna – vilket enligt Olle Ohlsson ledde till att man funderade på hur man skulle agera för att undvika konflikter mellan besökarna.
– Biblioteken får ju många olika typer av besökare och vi ville se till att de inte hamnade i konflikter med varandra. Därför flyttade vi alla datorer till en plats nära ingången, där det kan bli ganska stimmigt, skönlitteraturen placerades långt bort i lokalerna – och ungdomarna kan umgås på ett par mer avskilda platser, säger han.
Men att bara bygga om lokalerna räcker inte på långa vägar för att komma till rätta med oron på biblioteken – för det krävs även ett gott kontaktnät i närområdet och ett samarbete med lokalsamhället, enligt Olle Ohlsson.
– Det räcker inte bara att göra om i lokalen och hoppas att allt blir bra. Och att förbjuda de som bråkar från att komma in är bara ett sätt att få det att låta som att man har gjort något. För mig låter det hela som signalpolitik, säger han.