Midsommaraftonens sju sorters blommor, djur, natur och inspiration från sagornas värld. Det är temat på den iranska mattan "Sju sorters blommor" som visas på Textilmuseet i Borås i sommar.

Idén till verket fick konstnären Shabnam Faraee efter att ha läst en artikel om mattvävaren Morteza Golestani, som föddes i Afghanistan och som efter nästan ett helt liv på flykt är bosatt i Jämtland. Golestani utbildade sig till mattvävare som tioåring, och har vävt mattor sedan dess.

I väntan på besked om uppehållstillstånd önskade han sig att väva ett svenskt motiv, och det ville Shabnam Faraee formge till honom.

Sagor inspirerar

Morteza Golestani önskade sig en bild över det svenska landskapet med den gröna naturen, sjöarna och skärgården. Shabnam Faraee lät även sju sorters blommor (humleblomster, ängsklocka, prästkrage, natt och dag, skogsklöver, rödblära och käringtand), precis som i den svenska traditionen där kvinnor lägger blommor under kudden på midsommarafton, ingå i mönstret.

Men också sagor.

– Sagor och folkberättelser är desamma över hela världen. Jag är kurd, och när jag läser en svensk saga eller fabel är det precis samma berättarstruktur, det är bara detaljerna som ändras. Och i sagorna känns det som att det är just på midsommarnatten som naturen och folket blir ett, säger Shabnam Faraee.

Arbetet med mattan har varit en flerårig process med arbetsmoment i Kurdistan, Teheran, Stockholm och Jämtland. Faraee är mönsterformgivare men hade ingen erfarenhet av att rita mönster till en iransk matta, men med hjälp av expertis i Iran började resan mot det mönster som flera år senare blev den matta Morteza Golestani nu har vävt.

Ullgarnet är färgat med olika växter, valnötsskal, indigo och mineraler av en mästare i den kurdiska staden Sanandaj. Garnet är handspunnet av kurdiska kvinnor och ullen är från får i de kurdiska bergen.

Få tiden att stanna

"Sju sorters blommor" visas på Textilmuseet den 14 juni till 27 augusti, och Shabnam Faraee hoppas att de som kommer för att se den ska känna en känsla av tillhörighet och samhörighet, oavsett varifrån man kommer.

– Att vi i grund och botten är en och samma. Att få känna tiden som den är, att förstå tiden genom hans en miljon knutar. Att den är baserad på bildminnen av sagor som jag har i mitt huvud, att tiden kanske kan få stanna där en stund, säger hon.