Tillsammans med en delegation författare åkte Tua Forsström till Kina under slutet av 1980-talet. Med på resan var Kjell Espmark, som vid den tiden varit en ledamot av Svenska Akademien sedan 1981.
– Han var en sådan varm, vänlig och älskansvärd person. Han förgyllde resan för oss andra, både med sin kunskap och sitt oföränderligt goda humör, säger hon.
Kjell Espmark kom att vara viktig för Forsström när hon själv valdes in i Akademien 2019 och efterträdde den avgående Katarina Frostenson.
En "fast punkt"
Hon beskriver Espmark som "en klippa" och en "fast punkt" för henne själv.
– När man känner sig nervös och osäker i ett sådant nytt sammanhang kan en liten uppmuntrande kommentar restaurera ens självkänsla, säger hon.
– Det kan betyda väldigt mycket.
Svenska Akademien skriver i ett pressmeddelande att Kjell Espmark gjorde "ovärderliga insatser för Akademien under fyra decennier". Han var bland annat Nobelkommitténs ordförande under åren 1987–2004.
Tua Forsström delar den bilden, också personligt:
– Tomrummet kommer att vara enormt.
Hon återkommer ofta till Espmarks oföränderliga vänlighet. Hon vände sig också till honom och undrade vad hon skulle ta sig till med sina skrivblockeringar. Han log. "Vänta så ska du få se när du blir gammal."
Höjdpunkt i författarskapet
För honom själv blev de sista tio åren ett fortgående inspirerat tillstånd.
– Det är underbart hur den sena vågen av produktivitet kom att bli något av en höjdpunkt i hans stora författarskap, säger Forsström.
Hon syftar då framför allt på hans Skapelsetrilogi och systersviten "Låna mig din röst".
De båda hade stundvis kontakt via e-post, och Forsström undrade försiktigt hur han mådde. Den saken ägnade Kjell Espmark föga uppmärksamhet.
"Inspirationen överger mig inte", rapporterade han i stället.