En dödlig sjukdom som angriper luftvägarna skördar offer världen över. Året är inte 2021, utan 1912, och Svenska nationalföreningen mot tuberkulos ber författaren Selma Lagerlöf att skriva ett verk för att öka människors medvetenhet om sjukdomen.
Den resulterande boken blir "Körkarlen", och när Västanå teater öppnar för publik igen på midsommardagen är det med en uppsättning som bygger på Lagerlöfs text.
– Det där är så otroligt intressant när man jobbar med historier från andra tider. När man börjar analysera berättelsen är det alltid så att man tänker att det känns så aktuellt, att det kommunicerar med vår egen tid, säger Leif Stinnerbom.
"Längtan är stor"
Han och ensemblen har levt med "Körkarlen" väldigt länge nu. Arbetet med att skriva manus inleddes sommaren 2019, och repetitionerna drog i gång i april i fjol. Trots att allt stängde ned under pandemin fortsatte repetitionerna och diskussionerna över länk.
Att påstå att teaterfamiljen har längtat efter sin publik är därför en underdrift.
– Du förstår, det är ystra fålar som är på väg ut i gröngräset, det kan jag tala om. Längtan är stor. Inte minst för att vi känner att vi har en så spännande och aktuell historia.
"Körkarlen" kom till under en tid då Lagerlöf var starkt ifrågasatt som författare. 1890-talsromantiken, hennes litterära huvudfåra, låg i backspegeln. Arbetarrörelsen växte över landet och realism efterfrågades i litteraturen.
"Känslig för kritik"
I sitt arbete med att bearbeta boken till teater har Leif Stinnerbom upptäckt flera nycklar till texten i sina efterforskningar. Han har även funnit ytterligare kopplingar till vår nutid, utöver faktumet att handlingen utspelas med en pandemi som fond.
– Det som är frapperande är att Selma Lagerlöf kände sig passé där på 1910-talet. Selma led av detta, hon var otroligt känslig för kritik. Så hon skrev ett brev till en kvinna vid namn Elise Malmros som hon hade träffat i Landskrona och som jag vet är väldigt viktig för romanfiguren syster Edit i "Körkarlen", säger han.
I brevet ställde sig Selma Lagerlöf följande frågor: "Jag undrar om inte orden realism och romantism är vilseledande? Om man inte snarare kunde indela skalderna i en optimistisk och en pessimistisk flock?", och "om man dras till det tunga och misslyckade och bedrövliga i livet, vill man därmed påstå att man skriver sanning?"
– 2019 läste jag en artikel av Ola Wong, under rubriken "Varför är finkulturen så deppig?", som handlar om exakt samma sak, att det är finare att skriva om elände i alla dess former, säger Leif Stinnerbom.
– Så var det även på Selmas tid. Och jag kan känna det nu också, att om man inte går ner i diskbänksrealismen och verkligen grottar ned sig i elände så blir man inte tagen på allvar. Det är inte lika fint att skriva en historia som andas optimism.
"Egentligen en musikteater"
Precis som tidigare år har musiken en central plats i föreställningen på Västanå teater.
– Det är synd att vi bara heter Västanå teater för vi är ju egentligen en musikteater. Musiken är oerhört viktig och jag tycker att den har blivit riktigt fräck i år. Det är otroligt kraftfull och vacker musik som kontrasterar spöktemat i pjäsen.