Trots att utställningen fokuserar på Lars Vilks konstnärskap i retroperspektiv saknas serien med teckningar som visar profeten Muhammed som rondellhund, vilket var hans mest uppmärksammade verk och som ledde till att han levde med personskydd.
Istället finns en svart tavla från 2017 där det står att "målningen inte kan visas på grund av säkerhetsskäl".
Begränsade resurser
Budskapet kan verka självklart, men är upp till tolkning eftersom ingen vet vad Lars Vilks ville säga med målningen, berättar arrangören Xi Wallén Keller.
– Det känns såklart väldigt konstigt att ha en retroutställning där hans mest kända verk saknas, men jag är inte säker på att det hade varit möjligt att ställa ut med hänsyn till de ekonomiska medel som vi har och den hotbild som funnits.
TT: Hade ni velat visa upp det om det inte fanns någon hotbild?
– Det är svårt att svara på. De är ju intressanta eftersom det har väckt så mycket uppmärksamhet, men hade det inte funnits en hotbild hade det ju kanske inte heller varit så omtalat.
Visa att konsten har gränser
Konstkritiker har tidigare uppmanat Moderna Museet att köpa in serieteckningarna. Museichefen Gitte Ørskou avslog dock förslaget med hänvisning till att verket ”grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi”.
Själv menade Lars Vilks att teckningarna bara var hans sätt att slå hål på etablissemangets uppfattning om att konsten saknar gränser.
Xi Wallén Keller anser att det är synd att debatten kring Lars Vilks har stannat vid frågan om det är rätt eller fel att ställa ut teckningarna.
– Till slut kom vi fram till att det är bättre att visa upp det som finns istället för att inte ha någon utställning alls. Vi vill också kunna visa bredden på det han gjorde. Flera av verken som finns här har inte varit utställda tidigare. De verk som jag personligen fastnat mest för är de som jag inte visste fanns, säger Xi Wallén Keller om de beställningsjobb som Lars Vilks gjorde i slutet av sin karriär.
Dammade av konstverk
I Blå Hallen sträcker sig en tidslinje med konstverk från åren då Lars Vilks var aktiv, från 1969 till 2021. Konstverken har lånats ut av Lars Vilks minnesfond, privata samlare, nära vänner samt Höganäs kommun.
Mellan konstverken finns föremål som berättar historien om Lars Vilks som person, bland annat den hammare som han byggde skulpturen Nimis med samt domar från alla juridiska turer kring skulpturen.
Här finns också Lars Vilks omtalade fredsgåva, en miniatyr av Nimis, som han gav till Höganäs kommun efter en rad tvister kring konstverkets existens.
– Höganäs kommun fick den här miniatyren för flera, flera år sedan. Jag tror till och med att man hade glömt att den fanns. Det var inte förrän efter hans död som man tog fram den igen och dammade av den rejält, säger Martin Enget, delägare och grundare av Blå Hallen.
Ger Lars Vilks rätt
Länsstyrelsen har i flera år kämpat för att ta bort konstverket som fortfarande är olovligen placerat i Kullabergs naturreservat. Flera konstnärer menar att det borde få vara kvar. Efter Lars Vilks död har även Höganäs kommun börjat kämpa för Nimis överlevnad.
Att kommunen reagerar först nu förbryllar Thomas Millroth, kulturkritiker för HD och Sydsvenskan som även var vän med Lars Vilks.
– Det är också anmärkningsvärt att man inte ställde ut hans konst när han levde. Och jag tror att han hade velat ha med rondellhunden, men det är såklart bra att övriga delar av hans konstnärskap uppmärksammas, säger han och fortsätter med att ge Lars Vilks rätt i dennes teori om att allt inte är tillåtet inom konstens ramar:
– Det visar i alla fall den här utställningen.
