Barn brukar ställas i skymundan under politiska kriser. Men sedan kriget utbröt i Ukraina har barnen i stället hamnat i fokus.
”Jag vill också vända mig direkt till barn och unga i Sverige”, säger statsministern Magdalena Andersson under presskonferensen efter Rysslands invasion av Ukraina. Hennes råd lyder: prata gärna med en vuxen och sprid inte otäckt material.
I sociala medier går Försvarsmakten och BRIS samman och ger tips om hur du bör prata med barn om kriget. Var påläst, prata om att allt inte är sant, ta oron på allvar och påminn om att Sverige har militärer för att det inte ska bli krig. Den sista punkten lyder: Skicka med hopp. Hur då? Hur inger man hopp om något så hopplöst?
Det låter så enkelt när man läser de raka råden från Försvarsmakten och BRIS. Men har du provat att prata med ett barn om kriget vet du att det är allt annat än enkelt. När inte orden räcker till så tror jag på böckernas kraft. På Stadsbiblioteket hittar jag småbarnsböcker om krig under hyllan: svåra ämnen. ”Svåra ämnen”: orden känns futtiga i jämförelse med krigshandlingar och missilattacker. Men nog är krig svårt allt. Och kanske är det just där man bör börja samtalet med barnen: med ett erkännande: Det här är inte enkelt att prata om, det här är inte lätt att förstå. Det är faktiskt ett ämne jag helst inte skulle vilja prata om alls.
I den änden börjar bilderboken ”Alfons och soldatpappan” (Rabén & Sjögren, 2006). Mästerpedagogen Gunilla Bergström (1942–2021) lyckas med några få rader beskriva det obeskrivliga. Den driftige fotbollspappan, som faktiskt varit med om ett krig, berättar egentligen aldrig om krigets fasor. Men av illustrationerna framgår att ett riktigt krig inte är lika färgglatt och spännande som rymdbråken i Alfons och Hamdis fantasilekar. Till slut berättar soldatpappan om myran. En liten myra som stannar till när bomberna faller och marken skakar. I en tyst sekund får soldatpappan och myran någon sorts kontakt, sedan återgår insekten till sitt envetna arbete, att bära material till boet.
Det slår mig att många moderna barnböcker om kriget rör det som händer efteråt: flykten och befrielsen. Det goda, hoppfulla. Det är färre utgåvor som handlar om det obegripliga: kriget. För soldatpappan är det svårt att prata om kriget, trots att han inser att han på något sätt måste. I krig finns det två sorters människor: ”såna som bygger upp och såna som bombar ned”, sammanfattar soldatpappan. Alfons-författaren Gunilla Bergström är som vanligt underfundigt sedelärande, även om det värsta.
3 tips på temat
1. I Ulf Starks bok ”Systern från havet” (Bonnier Carlsen, 2015) längtar Margareta efter en hund. Men det är ingen hund som kommer med båten från öster. Det är en livs levande människa. En syster från havet. Boken är varsamt illustrerad av Stina Wirsén.
2. Stina Wirsén har också illustrerat ”Historien om Bodri” (Natur & Kultur, 2019), författad av Förintelseöverlevaren Hédi Fried. Här har bildskaparen förstärkt svärtan mera. Bilden av de svältande systrarna fastnar. Här är det hunden Bodri som är hoppet.
3. Vår tids största ungdomsklassiker om andra världskriget är förstås "Anne Franks dagbok". 2017 publicerades dagboken, bearbetad av Ari Folman och David Polonsky, som grafisk roman med tillstånd av Anne Frank Fonds. 2020 gav Norstedts ut boken översatt till svenska.
