Är det sämre att teckna digitalt?

ALMA-pristagaren Kitty Crowther berörs inte av digitala bilder. Men ändå väljer allt fler illustratörer att teckna bilderböcker digitalt.

För prisade bildkonstnären Kitty Crowther kan varje färgstreck beröra. Kitty Crowther bor och verkar i Belgien, men hennes mamma är från Sverige och hennes pappa britt.

För prisade bildkonstnären Kitty Crowther kan varje färgstreck beröra. Kitty Crowther bor och verkar i Belgien, men hennes mamma är från Sverige och hennes pappa britt.

Foto: Illustration: Kitty Crowther

Barnlitteratur 2022-01-15 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med digitala verktyg som Photoshop och Procreate har det blivit enklare att skapa bildkonst. Men går verkets kvalitet förlorad när det är tecknat digitalt?

Jag skickar ofta en fråga till förlaget bakom nya bilderböcker om tekniken bakom deras senaste publikationer. I de flesta fall är boken delvis illustrerad digitalt.

Men Kitty Crowther, som fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010, går sin egen väg. Kitty Crowther är belgiska med svensk mamma och brittisk pappa. Hon berättar i en intervjubok från Lilla Piratförlaget att ”väldigt få digitala bilder intresserar mig”. Intervjun av franska konstvetaren Véronique Antoine-Andersen gjordes för några år sedan, men Kitty verkar väl grundad i sin syn på den kreativa bildskaparprocessen.

Samtidigt vittnar flera välrenommerade kreatörer, som Blexbolex, Isol, Manuel Marsol, Shaun Tan och Suzy Lee, i Lilla Piratförlagets nya bok ”Bilderboksmakare” om att de gör delar av sitt skapande digitalt.

Chris Haughtons datoranimerade bilder är så bra att folk misstagit dem för handgjorda.

”Utifrån mina första två böcker frågade folk om jag klippt ut bilderna i papper, eftersom det ser ut så – men jag har inte använt mig av den metoden alls. Allt är gjort med penna och i dator. Men i arbetet med den här boken (”Schh! Vi har en plan”) så har jag faktiskt arbetat med utklippta bilder,” berättar han.

I tidigare nämnda intervjubok, kallad ”Samtal med Kitty Crowther”, säger Crowther att hon kan förbluffas av digitala bilder. Hon uppskattar till exempel Jon Klassens illustrationer, men hon blir sällan berörd av dem. Som för att markera hennes ord följer en häpnadsväckande bild av ett hav som oförsynt böljar fram i långa färgstreck. Hos Kitty Crowther kan varje enskilt streck besjälas.

Jon Klassens debutbok ”Jag vill ha min hatt” hamnade på New York Times-bästsäljarlista och har vunnit flera priser. Han har en bakgrund inom film och animationer. På sajten Art of the Picture Book berättar Jon Klassen om det mödosamma arbetet med att hitta rätt teknik för att kunna göra himlarna i den aktuella boken ”Stenen från himlen”. De skimrar i fler nyanser än en verklig himmel. Men Jon Klassens figurer är, som vanligt, kantigt tecknade och har ett fåtal uttryck. De känns inte som Kitty Crowthers karaktärer besjälade, men för humoristiska femaktsdramat "Stenen från himlen" är de passande entonigt komiska. 

För Jon Klassen tycks narrativet i bildskapandet komma först. För Kitty Crowther är det personer som dyker upp och vill få sin historia nedtecknad.

I samtal med Kitty Crowther hänvisar författaren till Eva Lindström, en svensk bilderbokskonstnär som också gör sina verk för hand. För Eva Lindström är även misstag viktiga under skapandet.

Kanske är det just lyckosamma misstag som riskerar att suddas ut av en digital arbetsmetod. De flesta bilderboksskapare som tar hjälp av digitala verktyg gör det i slutfasen, för att retuschera eller färglägga en bild.

Kitty Crowther och Jon Klassen är två självlysande stjärnor på toppen av bilderbokshimlen. Oavsett teknik kommer de båda fortsätta att leverera nydanande och oväntade bilderböcker. För vissa berättelser kanske det passar bättre att teckna för hand med färgpenna och för andra behövs datorns penslar.

Redan i dag har jag svårt att avgöra om bilderbokskonst är helt handgjord eller bearbetad digitalt. Och det kommer bara bli ännu svårare.