Mindre pengar till samtidskonst, kulturval som styrs av politiker, ett bantat public service och slopade stöd till översatt litteratur – det är delar i en Sverigedemokratisk kulturpolitik. Med anledning av partiets framgångar i valet anordnade förlaget Bite the bullet press ett extrainsatt seminarium under Bokmässan.

Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, aktuell med boken "Svart på vitt: Om Sverigedemokraterna" framhåller att kulturen är en kärnfråga för SD.

– De har en bild av att det rätta folket ska äga landet och kulturen är det som ska hylla, manifestera och ge uttryck för det folket. Då blir kulturfrågorna viktigare än för några andra partier. Risken är att SD byter bort andra politikområden för att få kulturen.

Kraftfullt vapen

Samtidskonst är en av de kulturyttringar som Sverigedemokraterna vill skära ned på. Anders Rydell, chefredaktör för Författaren, anser att partiet går i samma tradition som det tyska nazistpartiet: SD accepterar inte modernismen, och försöker vrida tillbaka klockan genom att rensa ut abstrakt konst, som expressionism och kubism.

– För Sverigedemokraterna är kultur centralt, och det har nästan blivit viktigare efter andra världskriget. Tidigare kunde man prata om kultur och ras, men nu pratar man om kultur istället – det är det som skiljer människor, säger han.

Partiet vill använda kulturlivet och de fria medierna i nationalistiskt syfte, menar Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter. Han hävdar att Sverigedemokraterna inte delar den konsensus som funnits i svensk demokrati om att fria oberoende medier är en viktig konstituerande institution i en liberal demokrati. Istället används konstnärer som slagpåsar och journalister utmålas som nationens fiender.

– Om ledande företrädare för Sverigedemokraterna säger det så ska man nog utgå från att de menar det de säger.

Förstör kulturellt ekosystem

Flera i panelen understryker att principen om armlängds avstånd kommer att bli än viktigare i framtiden – den princip som ska hindra politiker från att detaljstyra kulturen. Men mycket av kulturpolitiken bestäms på regional och kommunal nivå. Sofia Lenninger, tidigare kultur- och bibliotekschef i Sverigedemokraternas Sölvesborg, märkte en stor skillnad på sitt uppdrag under SD.

– Min erfarenhet av att som tjänsteperson jobba med kulturpolitiken när den plötsligt fick ett annat syfte är att det gick snabbare än jag trodde, säger hon.

Anders Rydell befarar att SD i en maktposition kommer att riva ned kulturens strukturer, för att sedan kunna bygga mer långsiktigt innehåll. Det riktigt destruktiva för kulturlivet skulle vara om partiet förstör det kulturella ekosystemet, anser han.

– Det är så svårt att återbygga. Det som är så tragiskt just nu är att kulturpolitiken befinner sig i ett extremt känsligt läge, det pågår stora strukturella förändringar. SD kan sabotera väldigt mycket genom att göra ingenting alls.