Högsta domstolen meddelade på onsdagen att Larsson frias i åtalet om hot mot tjänsteman – och därmed upphäver den tidigare fällande domen i Svea hovrätt.
HD skriver i beslutet att "yttrandefrihetsintresset måste tillåtas få ett stort spelrum", och domstolen poängterar att texter och musik som framförs i kulturella sammanhang måste få tillåtas vara "provokativa, utmanande och provocerande".
"HD ger en modell"
Rätten konstaterar vidare att en gräns visserligen har passerats när provokationen framförs som ett hot om våld, men att det avgörande är om det påstådda hotet framstår som allvarligt menat.
Enligt Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, kan HD-beslutet ses som ett slags mall för liknande mål.
– Man kan säga att HD ger lite av en modell för hur man kan resonera i den här typen av fall – kanske i första hand i fall vad gäller påstådda hot, som har framförts i någon form av konstnärligt sammanhang. Och man kan också ta fasta på hur HD resonerar kring formen för det påstådda hotet, säger han till TT.
Att Larsson frias av HD gav upphov till ett stundtals högt tonläge i sociala medier under dagen. I ett antal inlägg ges uttryck för att domen ger grönt ljus för den som vill framföra ett dödshot – så länge det framförs i form av en låttext. Men den friande domen innebär långt ifrån att det är okej att skriva vad som helst, säger Schultz.
– Det betyder det verkligen inte – men domen har lästs så av vissa. Det är inte fritt fram att framföra dödshot eller misshandelshot bara för att du gör det i form av musik. Just i det här fallet fann HD att hotet inte kunde anses som allvarligt menat – men det handlar snarare om en kontextuell bedömning.
"Hade kunnat ros hem av minoritet"
Rätten var dock inte enig i sitt beslut. Två av ledamöterna var skiljaktiga och ansåg att Frej Larsson skulle dömas för hot mot tjänsteman.
Enligt Schultz är också oenigheten talande vad gäller svårigheterna i den här typen av fall – och en illustration av att juridik för det mesta inte är som de hetsiga diskussioner som pågår i sociala medier.
– Det här fallet är ett ovanligt tydligt exempel på hur den här typen av juridiska bedömningar, inte minst när det rör yttrandefriheten, kan falla ut åt båda håll. Såväl majoritetens som minoritetens dom är fullt rimliga domar. Tingsrätten friade, hovrätten dömde – och i HD blev det tre mot två, säger han och fortsätter:
– Minoriteten hade också kunnat ro hem det här – och det hade fortfarande varit en korrekt dom.