Josef "Jos F" Mourtada blev introducerad till musikvärlden av sin äldre bror, Advance Patrol-medlemmen Chafic Mourtada. Som sjuåring skojrappade han till broderns beats och fick vara med när de äldre skapade musik.
Men när Josef Mourtada var nio år gammal tog storebrodern livet av sig. I samband med det förlorade Josef även musiken.
– Min mamma var inte densamma efter det, hon kunde knappt besöka hans grav. Jag var dyster och ledsen hela tiden, det gjorde mig väldigt tystlåten och jag hade svårt att prata med människor, berättar Josef Mourtada.
Han hamnade fel i livet med mycket bråk, och blev som 12-åring knivhuggen. Vändpunkten kom när han fyllde 18 år och ville göra en hyllningslåt till Chafic.
– Jag skrev på engelska och mitt uttal var inte det bästa. Jag hade ingen taktkänsla överhuvudtaget, det kan ha varit den sämsta låten jag har gjort. Men jag älskade upplevelsen, så jag fortsatte att göra låtar efter det, säger han.
Visar sig sårbar
Ett av spåren på plattan, "Saknar min vän", handlar om brodern, men även om modern, som gick bort när Josef Mourtada blivit vuxen. Han sjunger också om vänner som lämnat jordelivet för tidigt.
– Min mamma har alltid stöttat mig i musiken, när hon dog kändes det i princip som att jag gav upp. Men sedan kände jag att jag behövde göra henne stolt, det här albumet är till alla som har stöttat mig, säger han.
Tidigare upplevde Jos F att han var beroende av vad andra tyckte om hans musik. Den här gången ville han inte påverkas av någon.
– Genom det här albumet vill jag visa hur mänsklig och sårbar jag kan vara. Visa kärlek, jag kan vara väldigt mjuk och samtidigt jättearg, kaxig. Man får se många olika sidor av mig på det här albumet, säger han.
Jos F vill även inspirera unga som har hamnat fel i livet att hitta sin grej. Det behöver inte vara just musik.
– När man har haft en negativ uppväxt så börjar man tro att det är så livet är. Man är så van det negativa att man blir blind för det andra. När man växer upp sedan får man kanske uppleva kärlek första gången, man börjar känna lite glädje, man börjar känna empati, vilket man inte har känt förr. Helt plötsligt blommar man känslomässigt på andra plan och tänker att "okej det är så här det känns".
"Fel att censurera"
På senare tid har en debatt om den så kallade gangsterrappen rasat, som bland annat handlar om hur musiken påverkar lyssnarna och om vissa hiphop-artisters kopplingar till kriminella nätverk. I början av året häktades en svensk hiphopartist på sannolika skäl misstänkt för stämpling till människorov av en annan artist.
Josef Mourtada säger att han själv kan ha uttryckt sig kontroversiellt tidigare, men vill inte kalla sig gangsterrappare.
– Man ska inte ändra sitt förflutna, men det gäller att utvecklas och jag har utvecklats som människa enormt. Jag kan erkänna att jag kan uttrycka mig lite kontroversiellt ibland och jag tycker att man borde få göra det. Men gangsterrap, det har aldrig varit jag.
TT: Vad tycker du om debatten?
– Jag tycker inte det är rätt att man ska censurera någons historia, om någon är en gangsterrappare, absolut, det är hans historia, bara för att jag inte lever i det kan inte jag döma den personen.