Dansarna i Kyiv Grand Ballet fick nyheterna om Rysslands invasion när de befann sig i Frankrike, på turné med föreställningen "Svansjön". De dansade ytterligare en vecka innan de flesta reste i väg för att försöka sätta sina familjer i säkerhet.
– Vi var chockade — men det ordet räcker inte för att beskriva vad vi kände, säger Kateryna Didenko på telefon från Norge, där hon nu befinner sig.
Några av de manliga dansarna blev soldater i Ukraina. Själv reste hon tillbaka för att hämta sin snart tvååriga son och tillbringade en vecka där med sin man, som är kvar i Kiev. Medan Kateryna Didenko, hennes son och svärmor flydde till Tyskland åkte hennes föräldrar 60 mil med bilen från Charkiv till hennes mormors by.
– En bomb slog ned nära vårt hus i Kiev och när mina föräldrar flydde slog bomber ner inom 100 meter från huset i Charkiv – huset bredvid dem finns inte ens kvar längre. Det är så svårt att förstå att det här händer.
"Enda jag kan göra"
Den 1 maj kommer Kyiv Grand Ballet till Sverige. Eftersom kompaniet varken kan återvända hem eller försörja sig hjälper ett norskt produktionsbolag dem att anordna en "solidaritetsturné", där intäkterna går till dansarna och deras familjer på flykt. Vanligtvis brukar en sådan turné förberedas under ett halvår, men nu hade de en månad på sig.
De framför Adolphe Adams klassiker "Giselle", som handlar om hur bondflickan Giselle förälskar sig i Albert. Men denne är redan trolovad så Giselle dör av brustet hjärta, och förvandlas till ett andeväsen. Föreställningen tar upp frågor kring kärlek, svek och död. Kateryna Didenko gör rollen som Mirta – de döda själarnas överhuvud, och i ljuset av kriget har hon fått en annan syn på verket.
– Den andra akten handlar om människor som inte lever längre, det är själarna som dansar. Och jag tänker på alla ukrainska människor som har gått bort. Jag tänker på barnen vars familjer har dött och jag känner de själarna inom mig, säger hon.
Att ställa sig på scenen är dränerande för Kateryna Didenko – all vaken tid tid håller hon annars koll på telefonen, där hon har en app som varnar för anfall mot Ukraina.
– Jag sover med min telefon, jag bär den med mig hela tiden. Efter ett anfall skriver jag alltid till min man och frågar om han lever. Det är min nya verklighet. När jag går upp på scenen stänger jag av mina känslor och uppträder. Det är mitt jobb. Det är det enda jag kan göra nu.
"Balettsoldat"
"Giselle" är ett tekniskt avancerat stycke – men Kateryna Didenko tycker inte att danstekniken är så utmanande, hon har svårare för att förmedla sina känslor till publiken. Hon är en klassiskt skolad ballerina som har dansat sedan fyra års ålder – då såg hon balettdansöser på tv och sade till sin mamma "jag vill dansa som dem".
Dansen är hennes liv. Och turnén betyder mycket för hela balettkompaniet, hävdar Kateryna Didenko. Hon ser den som deras sätt att bidra till Ukrainas kamp.
– Jag känner mig som en balettsoldat, för jag kan uppträda i olika länder och visa för publiken att ukrainsk kultur inte är död. Vi vill berätta våra historier om vad som pågår i Ukraina. Vi måste prata om det varje dag, annars kommer folk att glömma oss.
Hon vet inte vad som händer efter turnén, än så länge väntar alla i hennes närhet på att kriget ska ta slut. Själv hoppas hon kunna återvända hem och bygga upp Ukraina igen. Kateryna Didenko ser kulturen som en viktig del av kampen.
– Nu framträder vi med vår egen kultur, vi har alltid haft den men det har folk inte vetat om. Men nu vet folk att Ukraina är Ukraina, vi har vårt eget land, vårt språk, vår flagga och vår kultur. Jag tror på människorna i mitt land och jag gör det här för dem, av hela mitt hjärta.