Hiphopdansaren Niki Tsappos fick idén till sin debutföreställning hemma på balkongen, när hon tittade på stjärnorna. Hon började fundera över begreppet "head peace" och dansförställningen växte fram ur de orden, precis i början av coronapandemin.

– Det fanns mycket oro i världen då och folk var oroliga i sig själva. Då kunde man inte heller ses – när man är med andra kan det hjälpa en att förändra ens sinnesstämning, men när man är ensam hänger det på en själv. Att ha en trygg grund i sig själv hjälper på så många plan, säger hon.

Niki Tsappos blev 2010 den första kvinnliga världsmästaren i hiphoptävlingen Just Debout i Paris, tillsammans med Martha Nabwire – vilket dokumenterades i filmen "Martha & Niki". Här varvar hon hiphopen med traditionella, afrikanska danser.

– Hiphop är som ett barnbarn till många traditionella danser, det är samma rörelser som upprepas och som har kommit tillbaka på nya platser. Här går vi till roten av hiphopen och roten av oss själva också, säger hon.

Sinnesro och fred

Niki Tsappos hoppas kunna skapa en känsla som hon liknar vid ett stjärnfall: om man har lyckats se det känns det speciellt, nära och intimt – samtidigt som det sker långt bort. Hon har inspirerats av Dogonfolket i Mali och deras tidiga kunskap om stjärnorna och drar en parallell: Vi vet mycket om rymden men har samtidigt mängder att lära. Det kan gälla oss själva också, tänker Niki Tsappos.

Hon och dansarna har arbetat med övningar som stärker intuitionen, och har aktivt försökt sänka prestationskraven. Sökandet efter den egna sinnesron står i centrum.

– Ordet peace kan vara så stort och mina tankar går till världsfred och att stoppa kriget. Jag har försökt att ta det ordet närmare för det kan bli så avlägset annars. Jag har försökt göra ”peace” till något personligt. Om man vill skapa världsfred kanske man behöver börja med sig själv, säger hon.

Bredda representationen

Förhoppningen är också att "Head peace" ska bredda representationen på svenska scener. Niki Tsappos har en person ansvaret att kontakta en bredare publik, via nyckelpersoner och organisationer.

– Jag har utgått mycket från folk som är dansintresserade brett och afrosvenskar och icke vit-publik. Vi gör en tydlig väg hit. De som är vana vid teater och intresserade av kultur brukar hitta ändå, och den publiken välkomnar vi också, säger hon.

Att bredda representationen handlar mycket om vem som får tillgång till scenen och rummen, framhåller Niki Tsappos.

– Om man ser människor som liknar en själv i det rummet känns det oftast mer välkomnande.