Victoria Björn Blomqvist, "Fjället tiger still" (Piratförlaget)

När Malin efter en tragedi flyr hem och pojkvän i Karlstad och återvänder till barndomsorten Sälen, som hon i sin tur flytt från efter en traumatisk händelse 15 år tidigare, släpper jag ifrån mig en liten gäspning. Inte hemvändargenren igen, tänker jag. Ni vet Åsa Larssons Rebecka Martinsson, eller filmen Jägarna när man drar den till sin spets.

Men snart byter vi perspektiv och får lära känna alla i ”det gamla gänget”. De som var med den där novembernatten 2004 då en ung man försvann och en annan omkom på fjället. En natt som nu gör sig påmind på ett dramatiskt sätt. 

Jag har förstås slutat gäspa för länge sedan och blir förväntansfull när jag läser att debutanten Victoria Björn Blomqvist filar på fler böcker i Sälenmiljö.

Victor Pavic Lundberg, "Den som överlever" (Albert Bonniers Förlag)

För mig som är torsk inte bara på kriminaldrama, utan även är snudd på överdrivet intresserad av alla aspekter av olyckor och katastrofer, är detta en drömbok. Här får vi följa två journalister som luskar i turerna kring en fruktansvärd olycka 20 år tidigare, då ett passagerarflygplan kraschade på Medborgarplatsen i Stockholm. En av dem visar sig själv vara överlevare från en annan nationell katastrof. 

Det märks tydligt att denna debutant är en skribent skolad i kvällstidningsjournalistiken. Språket är rappt, enkelt och dansar nästan fram, och jag får minnen från när jag läste Liza Marklunds Sprängaren för 23 år sedan. Kanske är det därför den gör sig extra bra som ljudbok, med den rutinerade uppläsaren Christoffer Svensson. 

Jussi Adler-Olsen, "Natriumklorid" (Albert Bonniers Förlag)

Det dröjde länge innan jag fick upp ögonen för denna danska deckarförfattare. Boken är hans nionde om Carl Mørk och de andra utredarna på avdelning Q, polisens cold case-avdelning. Det här gången är det ett självmord som gör att gruppen börjar titta på en 22 år gammal dödsolycka och upptäcker att utredarna nog missade en hel del saker när det begav sig. Snart hittar man fler liknande fall, och alla har de gemensamt att det intill dödsoffret ligger en hög koksalt, eller natriumklorid som kemisterna säger.

Det här är en klassisk deckare med en oerhört smart handling. Den får bonuspoäng för att man som läsare ibland fattar saker snabbare än poliserna och får känna sig intelligent. Det är sånt de bästa författarna brukar kunna bjuda på.

Per Johansson är frilansjournalist, manusskribent åt podcasten Svenska Mordhistorier och har tidigare varit kriminalreporter.