Mysrysaren – feelgood med ond bråd död

Efter att ha skrivit tre riktigt otäcka deckare stack författaren Lotta Luxenburg i vintras emellan med ”Döden i röd klänning”, som hon själv benämner mysdeckare.

Agatha Christies deckare är föregångare till dagens mysrysiga genre true crime. Här ser vi skådespelaren Robert Powell som Hercule Poirot, fotograferad utanför Agatha Christies hem i London.

Agatha Christies deckare är föregångare till dagens mysrysiga genre true crime. Här ser vi skådespelaren Robert Powell som Hercule Poirot, fotograferad utanför Agatha Christies hem i London.

Foto: Joel Ryan

Deckare2022-05-07 06:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Huvudpersonen Vanessa Hurtig skulle kunna vara god vän med kvinnorna i ”Bokklubbsmordet” (Lisbet Wikner och Lena Lundgren) eller varför inte Nina Storm i ”Klänning för korta kvinnor” (Kristina Appelqvist). De är alla framgångsrika kulturintresserade kvinnor i Stockholm som inte låter sina liv bli alltför påverkade av lite drama. 

Att mixa deckare och feelgood är förstås smart. De båda kategorier som är de mest kommersiellt gångbara för bokförlag och ljudbokstjänster. Dessutom finns en stor grupp ”true crime”-konsumenter som sätter likhetstecken mellan riktiga mord och mys. Varför då inte mysa runt påhittade mord?

Jag är kluven. I mitt arbete har jag både sett bilder på mördade barn och pratat med gråtande anhöriga. Myset kunde knappast vara längre bort. Samtidigt får jag en skön och avslappnad känsla i kroppen när jag lyssnar på ljudbok och låter mig gripas av någons tragiska livsöde och följer den spännande polisutredningen

Kanske var det i den dubbelheten mysrysaren föddes. Agatha Christie, Maria Lang och många fler tangerade ju genren, långt före ljudböckernas och mordpoddarnas tid. Jag kanske ska ge Vanessa Hurtig en ny chans. Uppföljaren kommer redan i höst.

Per Johansson är frilansjournalist, manusskribent åt podcasten Svenska Mordhistorier och har tidigare varit kriminalreporter.