Vi ser en anonymiserad och lagom smal kvinna med tjockt hår – ett helt ansikte syns sällan. Ett glas vin, en hund eller en boktrave vittnar om den miljö och de karaktärer som är huvudingredienser i romanen. Jämtland? Snö och stuga. Södra Europa? Sol och putsat hus. En provençalsk citron till och jag tappar livslusten.

Många omslag är baserade på fotografier och collageteknik. Typsnitten är snirkliga och färgglada, gärna med en lätt skugga bakom. De starka färgerna går i klinch med varandra.

I veckan blev det till och med en riksnyhet när Sveriges Radio rapporterade om att feelgoodomslagen är så lika att läsarna inte minns om de har läst en bok.

I Facebookgruppen “Feelgoodfredag” startades nyligen en enkät med frågor om vad läsare tycker om de illustrerade omslagen. Frågor om vilka förväntningar det väcker, och om man skulle välja bort en bok på grund av omslaget. De cirka sjuttio personer som kommenterade skrev att de ändå föredrog de illustrerade omslagen framför andra alternativ. “Bättre än fotografier med kyssande människor och solnedgångar!” skrev en person. 

Debatten om feelgoodgenrens estetik kom inte en dag för tidigt. 

Ursäkta min franska – men feelgoodböckernas omslag är ofta fula. Det cementerar bilden av feelgood som en genre av dålig och billig smak. Mer stilrena bokomslag är en väg framåt för att uppvärdera feelgood som genre.

Vendela Källmark är teater- och litteraturvetare och frilansande kulturjournalist.