"Ensam hemma" (1990)

En brutal skildring av det amerikanska klassamhället, där två småkriminella män dras in i grym lek, iscensatt av en yngling från en privilegierad familj. Skämt åsido, John Hughes och Chris Columbus har gjort lika stora insatser för julmyset som Jenny Nyström och Benjamin Syrsa. Lika mycket julmåste som pepparkakor.

"Ensam hemma 2 – vilse i New York" (1992)

Äh, vi ser väl den också? Vi sitter ju ändå här.

"Fanny och Alexander" (1982)

Finns det något mer stämningsfullt än en gammal hederlig svensk jul, en riktig praktgran, ringdans, julbord, levande ljus, otrohet, kvinnoförtryck, människorov, religiös fanatism, barnmisshandel och läskiga vålnader? Nej, faktiskt inte.

"Love actually" (2003)

Julen handlar om kärlek. Eller om sunkiga könsroller och en tröttsam dyrkan av tvåsamheten. Det där beror lite på vem man frågar. "Love actually" är som en buljong kokad på alla de där romantiska komedierna från millennieskiftet, traditionsenligt serverad kring jul. Antingen älskar man eller så hatar hatar man den.

"Die hard" (1988)

Känns det lite jobbigt med all stress så här års? Då kanske du borde beklaga dig för John McClane istället. Han har en fru som är tagen som gisslan, en hel armé av tungt beväpnade läskiga européer ledda av tidernas bästa actionfilmskurk att slåss mot, och inga skor. Känns det lite bättre nu? Jag tänkte väl det.

"Die Hard 2" (1990)

Tjosan din jävel. Tvåan är nästan lika bra.

"Klaus" (2019)

Sergio Pablos animerade Netflixfilm är inte bara ett roligt och charmigt juläventyr för hela familjen. Den är också något så ovanligt som en nästan helt ny julfilm som är riktigt bra. Perfekt för den som vill få en lista över julfilmer att inte verka fullt så lastgammal.

"Elf" (2003)

En kul grej med Will Ferrell är att han liksom inte är helt skalenlig. Han är liite för stor, vilket gör att det alltid blir extra roligt när han ska spela en barnslig figur, som här när han fick sitt definitiva Hollywood-genombrott i rollen som en vuxen man som har vuxit upp med tomtenissar.

"Tomten är far till alla barnen" (1999)

En perfekt storm av en stjärnspäckad ensemble, Kjell Sundvall i sin bästa form, en tid som törstade efter nya berättelser om moderna familjebildningar, traditionell svensk igenkänningshumor samt en precis lagom dos av svärta. Som en TV4-mysig version av en så kallad Norénjul.

"Mupparnas julsaga" (1992)

Egentligen den enda versionen av "En julsaga" du behöver, förutom den med Joakim von Anka.

"Scrooged – spökenas hämnd" (1992)

Eller okej, den med Bill Murray också.

"Krampus" (2015)

Sorgligt förbisedd skräckpärla om hur den getliknande juldemonen Krampus från centraleuropeisk folktro terroriserar en dysfunktionell amerikansk familj. Tät och vinterfrostig atmosfär, snygg monsterdesign och roliga skådespelare som Toni Collette, Adam Scott och David Koechner.

"Happy Christmas" (2014)

Ett annat julfilmsguldkorn som många har missat, antagligen för att den är nedtonad och smart, vilket inte brukar höra till högtiden. Till stora delar improviserad dialog med Anna Kendrick, Melanie Lynskey och Lena Dunham.

"Ombytta roller" (1983)

Klassisk rufflarkomedi där en fifflare från gatan byter liv med en överklassprätt, allt möjligt knasigt händer, julstämningen ligger tät över Philadelphia och Eddie Murphy, Dan Aykroyd, Jamie Lee Curtis och inte minst Denholm Elliott är fantastiska.

"Bad Santa" (2003)

Man borde kanske nämna Gremlins, Grinchen och pumpakungen Jack Skellington, men julens främste marodör och antihjälte är ändå Billy Bob Thorntons fyllskalletomte i "Bad Santa".