De sedvanliga tio dagarna är nedkortade till sex. Det är i programmet märkbart få filmer från till exempel USA, vilket medför mycket få gästande Hollywoodstjärnor. Och detta, i kombination med osäkerhet kring vilka coronarestriktioner som gäller, gör att antalet ditresta journalister är mycket färre än vanligt.

För samtidigt som många länder, bland annat de nordiska, släpper på restriktionerna, är de fortfarande hårda i Berlin. Även om man är vaccinerad måste man testa sig varje morgon för att få ett armband som under den dagen ger tillträde till festivalen. Alla biljetter måste bokas på nätet. Filmmarknaden, som brukar samla tusentals deltagare, är i år helt digital.

Tolkar Petra von Kant

Francois Ozon, som arbetar i ett tempo snabbare än de flesta andra regissörer, inleder festivalen med ”Peter von Kant”, som är en nytolkning av Rainer Werner Fassbinders ”Petra von Kants bittra tårar”, nu med en manlig i stället för kvinnlig huvudperson.

I övrigt kommer festivaldeltagarna att kunna se bland annat Dario Argentos thriller ”Dark glasses”, Claire Denis´”Both sides of the blade” med Juliette Binoche, ”Against the ice” med Nikolaj Coster-Waldau (som får premiär på Netflix om några veckor) och Colson ”Machine Gun Kelly” Bakers musikaliska saga ”Taurus” med flickvännen Megan Fox i en av rollerna.

Två svenska bidrag

Sverige deltar med två filmer, dock inte i tävlingen, nämligen Sanna Lenkens ”Comedy queen” och Magnus Gerttens dokumentärfilm ”Nelly och Nadine”.

Sedan flera år tillbaka har Berlinfestivalen också en sidosektion för nya tv-serier. Bland dem som deltar där i år återfinns Ella Lemhagens ”Lust” med Sofia Helin och Julia Dufvenius och Lone Scherfigs ”The shift” med Sofie Gråböl som chef på en förlossningsavdelning i Köpenhamn.

Årets svenska Shooting star är Evin Ahmad.