16-årige Martins stora dröm går i uppfyllelse när han värvas av den italienska storklubben Inter. Men proffslivet i Milano visar sig vara en mardröm. Ensam och utan att kunna språket, kastas han in i en skoningslös kamp mot de andra ungdomsspelarna för att bli uttagen till a-laget – allt med klubbledningens goda minne. Den som är svag går under.
För Ronnie Sandahl, som både har regisserat filmen och skrivit manus, var fotbollens avigsidor ett angeläget ämne att ta sig an – och inte bara för att han är kompis med verklighetens Martin Bengtsson, vars självbiografiska bok "I skuggan av San Siro" filmen bygger på.
– Det görs en jävla massa filmer om sport, men jag själv har varit frustrerad över att det finns för få filmer som på allvar utnyttjar elitidrottsvärldens inneboende drama, absurditet och extrema karaktärer, säger han.
"Blir till individer"
Det är ingen smickrande bild av elitfotbollen som han målar upp. Sandahl berättar att han hört från flera som har sett filmen att de har fått svårt att titta på fotboll på samma sätt efteråt.
– Plötsligt blir spelarna till individer. Jag ser det som en superkomplimang – att man har flyttat en tittares blick någon centimeter. Man kan inte göra så mycket mer än så som filmskapare, säger han.
Huvudrollen spelas av Erik Enge, som har blivit hyllad på filmfestivalerna för sin tuffa och sårbara gestaltning av Martin.
– Hårdheten är bara ett skal, ett skydd. Sårbarheten är hans psykiska ohälsa som inte längre kan hållas tillbaka och som bara växer. Han har alltid haft den här drömmen. Men om han börjar tvivla finns ju inget annat. Då kan han lika gärna dö, säger Erik Enge.
Tränade i ett år
För verklighetens Martin Bengtsson slutade karriären som ungdomsproffs i Italien med ett självmordsförsök. Nu tycker han att filmen kommer närmare hans upplevelser än vad boken gjorde, berättar Sandahl.
– När han tittade på den första gången var det en omskakande upplevelse. Han är en av mina bästa vänner och det har funnits en väldig tillit från honom att låta mig göra film av hans historia, säger han.
För Erik Enge var rollen enormt fysiskt krävande – även innan inspelningen drog i gång. När han fick rollen ansågs han för tanig för att spela elitfotbollsspelare och fick ligga i hårdträning i ett helt år. Han beskriver det som en jobbig, men intressant process.
– Som skådis brukar man börja med manusarbetet och det sitter bara i huvudet. Men nu fick jag gå in i rollen från en fysisk vinkel, vilket inte är så vanligt. Men eftersom Martin tränar så stenhårt som han gör fick jag också göra det, säger han.
Kontroversiell i Italien
Inspelningen var något av en extremsport. Eftersom filmen, både på och utanför planen, skildras helt utifrån Martins synvinkel så är han ständigt i kamerans blickfång. Särskilt fotbollsscenerna var svåra att spela in, tycker Erik Enge.
– Vissa av fotbollsscenerna är koreograferade, men det är också riktiga matcher där jag som Martin får hänga med i spelet med fotografen Marek i fotbollsdojor som springer efter, säger han.
I Italien har filmen blivit kontroversiell, berättar Ronnie Sandahl.
– Där har det skrivits en hel del och pågår ett gryende samtal där om psykologi kopplat till idrott. Där blir det också väldigt mycket fokus på Inters eventuella skuld i Martin Bengtssons öde.
Samtidigt handlar filmen om mer än så, tycker han.
– Det är en berättelse om en ung mans väg in i vuxenlivet också. Med allt vad det innebär av första kärleken, första fyllan, första a-lagsmatchen. Jag tycker att det var viktigt att göra en film som också rymmer humor, absurditet och fart, tillsammans med en ganska brutal flugornas herre-berättelse, säger Sandahl.
"Tigrar" har biopremiär 27 augusti.
