Dystopiklassikern: Battle royale

20 år efter premiären har Kinji Fukasakus ökända ultravåldsklassiker bara ökat i relevans. En framtid där japanska högstadiebarn tvingas slåss till döden verkar ännu närmre idag.

Chiaki Kuriyama som Takako Chigusa i den ultravåldsamma satiren "Battle Royale". Kuriyama blev senare castad som "Gogo" i Quentin Tarantinos "Kill Bill vol 1". Pressbild.

Chiaki Kuriyama som Takako Chigusa i den ultravåldsamma satiren "Battle Royale". Kuriyama blev senare castad som "Gogo" i Quentin Tarantinos "Kill Bill vol 1". Pressbild.

Foto: Toei Company / Anchor Bay Entertainment

Film2020-07-15 08:15

Oscarsvinnaren "Parasit" (2019) och den mindre uppmärksammade men nästan lika mästerliga "Bränd" (2018) uttrycker båda ett hopplöst raseri inför de ökade klassklyftorna i dagens Sydkorea. Filmerna var bevisligen enkla att relatera till även i västvärlden och den sistnämnda fokuserade särskilt på hur de yngre generationerna, millenials och generation Z, blivit av med sin framtid. Efter att ha tvingats ut på en prekär arbetsmarknad finns idag finns bara två möjligheter: vinna eller förlora.

Redan år 2000 var den då 70-årige regissören Kinji Fukasaku före sin tid med att kanalisera samma generationsförtryck i "Battle Royale". Om än stöpt i en dystopisk genreform där alternativen för ungdomarna var "vinna eller dö".

Filmen utspelar sig i en nära framtid där Japans ekonomi är på väg att kollapsa. Tio miljoner människor går utan jobb och 800 000 studenter bojkottar skolan och boostar statistiken för juvenila brott. I den nya diktaturen har de vuxna tappat allt självförtroende och blivit rädda för de unga, varför de klubbar igenom "The millenium educational reform act". I praktiken ett årligt program där en skolklass med femtonåringar kidnappas och skickas ut på en ö för att slakta varandra tills endast en vinnare återstår. Alla får en väska med mat, vatten och ett vapen. Men precis som i livet har alla olika förutsättningar. Vissa får en uzi i sin väska, andra ett grytlock.

Många post-apokalyptiska filmer fokuserar på världens förfall när resurserna tagit slut, konsumtionen avstannat och när livet efter zombies, klimat- eller kärnkraftskatastrofer utplånat all infrastruktur. "Battle Royale" gör inga försök att visa hur världen utanför "spelplanen" ser ut och känns aldrig som en science fiction-film. Publiken upplever snarare en rent moralisk dystopi. Författaren Koushun Takami som skrev romanförlagan hade inspirerats av 60-talets Japan där revolutionärer gjorde uppror mot polisbrutalitet. Filmen visar hur en eventuell revolution kvävs av totalitär nationalism som tvingar ungdomar att frukta och förråda sina vänner.

Trots det grova barn-mot-barn-våldet blev "Battle Royale" en publiksuccé och en av Japans mest inkomstbringande filmer någonsin. År 2000 gick landet, och resten av Östasien, mot en mer avreglerad ekonomi samtidigt som "lata" ungdomar debatterades som en orsak till den senaste lågkonjunkturen. Den unga publiken kände att "Battle Royale" speglade deras egen situation: en tillvaro där de förväntades slåss mot varandra under omständigheter där de inte kunde vinna, eller ens överleva. Filosofin sammanfattas bäst av skolklassens lärare (spelad av Takeshi Kitano) i början av filmen: "Ni respekterar inte vuxna, eller hur? Det går bra, men glöm inte att livet är ett spel. Så slåss för er överlevnad och se om ni är värda det".

Fakta: Dystopiklassikern

Coronapandemin har skapat ett sug efter nostalgiska kulturyttringar. I sommar uppmärksammar vi jubilerande dystopifilmer och spårar deras relevans till i dag.


Fakta: Battle Royale

Regi: Kinji Fukasaku

Originaltitel: Batoru Rowaiaru

Premiärår: 2000

I rollerna: Tatsuya Fujiwara, Aki Maeda, Tarô Yamamoto med flera.

Speltid: 1 timme 54 minuter

Åldersgräns: från 15 år

Kontroverser: Trots det grova våldet ville filmens regissör Kinji Fukasaku att ungdomar under 15 år skulle få se den – så mycket att han uppmuntrade dem att strunta i åldergränsen. "Smyg in, jag uppmuntrar er att göra det", sade han i ett uttalande. Samtidigt beskylldes filmen av konservativa politiker för att bidra till en ungdomsbrottsvåg.

Efter skolmassakern i Columbine (1999) ansågs inte filmen lämplig för en amerikansk publik, men den gick upp på bio under en kort period nio år efter sin premiär. Något som gett filmen en kultustatus som "förbjuden".

Inflytande i populärkulturen: "Hunger games" romanserie anses av många fans vara en direkt stöld av premissen i "Battle Royale", då de två är väldigt lika i handling även om "Battle Royale" saknar samma hjältesaga. Quentin Tarantino älskar också filmen och använde skådespelaren Chiaki Kuriyama i sin "Kill Bill vol 1" där hon spelar Gogo, en liknande rollperson som förför män innan hon mördar dem.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om