Dystopiklassikern: Strange days

Rasistiskt polisvåld, upplopp och voyeristisk virtual reality. Kathryn Bigelows neo-noir-flopp från 1995 föreställde sig millennieskiftet i brand där befolkningen i Los Angeles berusar sig med digitala fantasier. En spegel från det förflutna som blivit ännu mer hotfull 2020.

Angela Bassett och Ralph Fiennes i Kathryn Bigelows cyberpunk neo-noir "Strange days" från 1995. Pressbild.

Angela Bassett och Ralph Fiennes i Kathryn Bigelows cyberpunk neo-noir "Strange days" från 1995. Pressbild.

Foto: Twentieth Century Fox

Film2020-07-25 08:05

"Det här är inte som tv fast bättre, det här är en del av någons liv, direkt från hjärnbarken. Jag menar, du är där, du ser det, du hör det, du känner det". Så förklarar före detta polisen, numera SQUID-langaren Lenny (Ralph Fiennes), upplevelsen han erbjuder sina kunder. SQUID (förkortning för "super-conducting quantum interference device") utvecklades enligt filmen av FBI för att ersätta polisens inspelningsutrusning. På svarta marknaden har teknologin istället blivit en potent form av virtual reality. Konsumenten kan tillfälligt byta kön, uppleva adrenalinet under ett rån eller ha sex med vem de vill utan att smutsa ned vigselringen. När någon skickar ett SQUID-klipp på ett mord blir Lenny indragen i en konspiration högt upp i maktens korridorer.

Innan de Oscarsvinnande krigsfilmerna "The hurt locker" (2008) och "Zero dark thirty" (2012) byggde regissören Kathryn Bigelow (och exmannen James Cameron som skrev manus) en krigszon i Los Angeles. Inspirerad av Rodney King-rättegången och upploppen 1992 utspelar sig "Strange days" i en då nära framtid under de två sista dagarna innan millennieskiftet. Upploppen är svåra att skilja från fest, och folket som vill fly undan all social oro kopplar upp sig på SQUID.

SQUID-sekvenserna är filmade ur ett så kallat point of view-perspektiv, sett ur ögonen på personen som minnet tillhör. Ett grepp som 1995 var banbrytande men idag blivit kulturellt allmängods genom porr, tv-spel och kroppskameror. Kathryn Bigelow drog dock konceptet till sin spets med en scen där en kvinna tvingas på en SQUID, och upplever sin egen våldtäkt utifrån förövarens perspektiv.

Bigelow visar hur den förhöjda formen av VR kan ta fram våra värsta sidor samtidigt som teknologin blir avgörande för att lösa ett rasistiskt mord på rapparen Jeriko One (en 2Pac-lik revolutionär).

Lenny använder själv SQUID för att fantisera om svunna tider med sitt ex Faith (Juliette Lewis), som gått vidare och dejtar en misshandlande musikmogul. I kontrast till manliga hjältar från samma period är Lenny något av en fuck-up. Ofta patetisk, drömmande och behöver ständigt räddas av livvakten och limousinföraren Mace (Angela Bassett spöar skiten ur alla). Mace har obekräftade känslor för Lenny, som i sin tur försöker vinna tillbaka sitt ex. Dynamiken mellan Lenny, Faith och Mace tillsammans med kaoset på gatorna och nihilismen i kulturen skapar bilden av en värld där kärlek nästan blivit omöjlig.

Livet imiterar konsten 2020. Inte bara vår voyerism och narcissism i sociala medier, eller polisens kroppskameror vars material varit viktigt för att fånga rasistiska övergrepp. SQUID är även relevant som referens när företag som Amazon arbetar på en ny Alexa, som kan registrera mänskliga känslor, men också för hur teknologin stoppar människor från att uppleva nuet.

Trots att "Strange days" speglar ett dystopiskt 90-tal lyckades Kathryn Bigelow förutspå framtiden på fler än ett sätt.

Fakta: Strange days

Regi: Kathryn Bigelow

Premiärår: 1995

I rollerna: Ralph Fiennes, Angela Bassett, Juliette Lewis med flera.

Speltid: 2 timmar 25 minuter

Åldersgräns: från 15 år


Fakta: Dystopiklassikern

Coronapandemin har skapat ett sug efter nostalgiska kulturyttringar. I sommar uppmärksammar vi jubilerande dystopifilmer och spårar deras relevans till i dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!