Australiska "Relic" hade världspremiär vid förra årets Sundance-festival och blev en av de mest omtalade filmerna där. Det är förståeligt. Det är en mycket sevärd skräckfilm – en "hemsökt hus"-skräckfilm, men en mycket annorlunda sådan. Debuterande regissören Natalie Erika James är inte ute efter att rada upp chockeffekter. Hennes mål är att skapa en krypande känsla av olust, samtidigt som hon vill att vi ska lära känna och känna med de tre huvudpersonerna. Det är också en film om skräcken för att bli dement och omgivningens skräck inför att se en kär släkting bli dement.
Den åldrade Edna bor ensam i ett isolerat hus utanför Melbourne. En dag är hon försvunnen. Dottern Kay och dotterdottern Sam åker för att undersöka vad som hänt. De hittar inte Edna, men det finns mycket i huset som tyder på att något är fel. En morgon står Edna barfota och smutsig i köket och kokar te. "Var har du varit", undrar Kay och får svaret "jag gick väl ut". Har mamman börjat bli dement? Eller finns det någonting i huset som hon har blivit besatt av? Varifrån kommer de mystiska ljuden? Finns det något i väggarna?
Frågorna är många och inte alla får något svar. James berättar lugnt och metodiskt, det finns ett par läskigheter som man hoppar till av under den första timmen, men huvudsaken för henne är att skapa den krypande stämning som under den sista halvtimmen förbyts i raka motsatsen, där det verkar som att det ensliga, ruttnade huset har blivit ett levande väsen. Det var länge sedan jag som filmtittare kände en så klaustrofobisk stämning som när Sam (Bella Heathcote) råkar hamna i en labyrint av korridorer som hela tiden verkar ändra utseende och bli allt mindre.
I en film som i princip bara har tre skådespelare hänger mycket på att dessa tre fungerar. Och någonting bättre än den här trion kan jag inte föreställa mig. Robyn Nevin som den gamla kvinnan som plötsligt exploderar i ilska och våld, Emily Mortimer som dottern som med sorg i ögonen ser moderns förändring, och Bella Heathcote som dotterdottern som försöker förstå.
Att "Relic" är en debutfilm är svårt att förstå. Det ska bli mycket intressant att följa den här unga regissören i fortsättningen.
