Den bästsäljande författaren med pseudonymen Oscar Brach ska släppa en ny efterlängtad bok. Den slemmige förläggaren Éric Angstrom (Lambert Wilson utan tyglar) är rädd att boken ska läcka och samlar därför ihop nio översättare som låses in i en underjordisk bunker där de kan färdigställa arbetet.
Mobilförbud råder och all kontakt med omvärlden har skurits av. Ändå lyckas en hackare få fatt på manuset och inledningen hamnar på internet. Snart börjar den anonyme hackaren skicka utpressande mejl till förläggaren Angstrom och kräver lösensumma. Förläggaren är övertygad om att en av översättarna är skyldig och förvandlar arbetsbunkern till ett fängelse som ingen kan lämna. Planen är att få bedragaren att avslöja sig själv genom kollektiv bestraffning som tar sig allt mer bisarra uttryck. "Översättarna" är en märklig hybrid som inleds som ett kammardrama som möter "flugornas herre", löper vidare som en deckargåta och mot slutet förvandlas till "Oceans 11" för en bokmässepublik.
Oväntad vändning följs av ny oväntad vändning tills hela snart nästan framstår som en parodi. Flera av skådespelarna kommer från olika länder i den europeiska arthouse-scenen men många ser lite vilsna ut när det börjar storma som mest.
Den röda tråden i berättelsen är autenticitet, vem som har modet att skriva och vem som inte har det. Den inte så subtila sensmoralen handlar om hur pengar och kändisskap styr litteraturen, och i förlängningen urholkar den.
Det finns en intressant film gömd någonstans inne i höstacken, men den går inte riktigt att lokalisera då "Översättarna" vill för mycket och för stort och till slut krossas av sin egen vikt.