"Shorta" är arabisk slang för polis och i den här filmen är det just polisen som hamnar i förgrunden. De två huvudpersonerna, vi kan kalla dem Good cop och Bad cop, är på uppdrag i ett förortsområde i Köpenhamn när nyheten om att en ung invandrare som misshandlats av polisen har avlidit i häktet. Uppståndelsen blir stor, våldet eskalerar och de två poliserna måste slåss för sina liv när de inte får någon förstärkning och hjälp med att eskorteras ut ur (det fiktiva området) Svalegården.
"Shorta" är snyggt filmad, med en passande skakig kamera och lite grynig film. Den dokumentära känslan i uttrycket hade dock mått bra av att få färga av sig på manuset, som på någon nivå säkert vill behandla stora, svåra samhällsproblem och ta upp missförhållanden inom polisen.
De ambitionerna måste dock i slutändan ha hamnat ganska långt ner på produktionens "att göra-lista" eftersom "Shorta" mest känns som en ursäkt för att få visa upp män som fattar dåliga beslut och slåss väldigt mycket som ett resultat av det.
En jämförelse med den franska, mycket sevärda, "Les misérables" av Ladj Ly från 2019 ligger inte långt bort. Den handlade också om några poliser som hamnade i korselden i ett utsatt område utanför Paris. En stor skillnad är att den filmen präglades av ett genuint inifrån-perspektiv och innehöll många lager och välgörande komplexitet i "The wire"-klass.
I "Shorta" är det i stort sett polisernas perspektiv som får råda och det är lika finmejslat som en Trump-tweet.
Att hamna bakom fiendens linjer och ta sig ut under livsfarliga omständigheter är en klassisk story, både inom krigs- och actionfilm. Och visst finns här en del rafflande sekvenser, som retar nostalginerven för alla som är uppväxta med exempelvis John Carpenters "Flykten från New York". Men det är en sak att heja på den utsatte Snake Plissken i en på sin tid banbrytande film och något helt annat att försöka engagera sig i två testosteronfyllda poliser, som visserligen blir utsatta för stenkastning och ännu värre saker, men som är så urbota osympatiska och klyschiga att man har svårt att känna något för dem.