Hur många sätt finns det på att göra nya varianter på ”Peter Pan”, J M Barries klassiker om pojken som inte ville bli stor och om de äventyr som Wendy och hennes bröder fick vara med om i Landet Ingenstans, långt bortom molnen? Redan 1924 gjordes det en stumfilm, den har blivit tecknad Disney-klassiker (det är den version de flesta av oss tänker på), Steven Spielberg gjorde ”Hook”, Hugh Jackman och Garrett Hedlund syntes i ”Pan” för några år sedan, Johnny Depp spelade Barrie i dramat ”Finding Neverland”, och det kommer givetvis snart en live-actionversion från Disney baserad på den tecknade filmen.

Behn Zeitlin, mannen som för sju år sedan gjorde den hyllade debutfilmen ”Beasts of the Southern Wild”, har uppenbarligen alltid drömt att göra en egen tolkning. Det blev ”Wendy” och resultatet har tyvärr inte blivit mer än knappt godkänt. Den här filmen känns som ännu ett exempel på hur en regissör efter att ha blivit hyllad för debutverket misslyckas med uppföljaren.

Wendy lever med mamma och två bröder någonstans i den amerikanska södern. Barnen rymmer med ett tåg, där de möter pojken Peter. Han tar dem till en ö där de möter andra barn som inte vill bli vuxna, här finns också en samling skrämmande vuxna som vill hitta en möjlighet att bli barn igen. Inledningen är lovande, det känns som om det här skulle kunna bli någonting sevärt, men paradoxalt nog går filmen i stå när Wendy & co kommer till ön. Det känns som om den står och stampar och det intressanta blir till sist att sitta och leta referenser och vinkar till den klassiska Peter Pan-storyn.

Behållningen är för övrigt det oerhört vackra fotot, som fångar miljöerna både på land och under vattnet på ett briljant sätt, samt den unga debutanten Devin France som är mycket bra i titelrollen. Det finns inte en felaktig ton eller felaktig blick i hennes spel – Zeitlin kan få fram magi ur sina barnskådespelare, det märktes också på Quvenzhané Wallis i ”Beasts of the Southern Wild”. Nästa gång kanske han kan använda den egenskapen bättre.