Första gången man ser den missar man en mängd smådetaljer och skämt och kan därmed inte kan tillgodogöra sig allt. Det finns säkert de som tycker att tempot är jobbigt, att det nästan blir hysteriskt snabbt. Den som tvärtom uppskattar tempot har här en animerad långfilm som är både annorlunda och underhållande.
I kärnfamiljen Mitchell bråkar familjemedlemmarna nästan mer än vad som är vanligt i en komedi. Nu har dottern Katie, tack vare en rad innovativa hemmafilmer, kommit in på filmskolan i Los Angeles. Pappa sörjer att han och dottern har tappat kontakten och tycker att det nu vore en jättebra idé om familjen, inklusive mopsen Pug, tillsammans kör henne till LA. Katie protesterar men till ingen nytta.
Samtidigt som familjen Mitchell är på väg mot Kalifornien i sin gamla bil, går ett experiment med den nya tidens telefoner fel. En åsidosatt Siri-tjänst tar kommandot och plötsligt är världen fylld av robotar som vill ta kål på mänskligheten. Mitchells hör till de få som lyckas komma undan och plötsligt är det den här familjen, tillsammans med två lindrigt begåvade robotar, som är mänsklighetens hopp.
Berättad med dataanimering, klassisk 2D-animering och även spelfilm är "Familjen Mitchell mot maskinerna" en film som ständigt överraskar och som vräker idéer och skämt över oss (ibland går det som sagt så snabbt att man som åskådare bara hinner med ett "vad var det där?"). Skämt kring gamla och nya populärkulturföreteelser (minns ni Furbies, här blir de mordiska varelser) varvas med biljakter och dratta på ändan-humor. Det är ofta väldigt roligt och tilltalande för ögat.
När ni ser filmen, försök då att göra det med de engelska originalrösterna, välj inte svensk dubbning. Orsak till detta: det är ingen mindre än Olivia Colman, drottning Elizabeth i senaste omgången av "The crown", som gör rösten till den åsidosatta Siri-varianten. Att höra Colman är alltid en höjdare, så även här.