Han är 68 år gammal, men bär sina år med heder, Liam Neeson. Och han verkar inte ha några planer på att ge upp den framgångsrika karriär som actionhjälte som startade med den oerhört framgångsrika ”Taken” för tolv år sedan. Visst, han har under åren som följt också gjort annat, som t ex Martin Scorseses ”Silence”, men det är som actionhjälte biopubliken numera känner honom. Och det kommer mer efter ”Honest thief” under de kommande åren. 70 är det nya 50.

I ”Honest thief” spelar Neeson Tom, en skicklig bankrånare som under åren lyckats med att helt undvika lagens långa arm. Nu träffar han Annie och blir blixtförälskad. Han bestämmer sig för att lägga av med brottsbanan och tar kontakt med FBI. Tom erbjuder sig att återbörda allt han har stulit för att i gengäld få ett lägre straff. Ett par korrupta FBI-agenter skickas för att tala med honom – när de inser att han talat sanning förser de sig själva med pengarna. Detta i sin tur leder till att en annan agent skjuts ihjäl, Tom blir misstänkt för mordet och nu flyr han genom Bostons gator för att i sällskap med Annie försöka rentvå sitt namn.

Klassisk, enkel actionfilms-intrig, med andra ord. Och med rätt regi skulle det ha kunnat bli en sådan där actionfilm som man ser med viss behållning och sedan glömmer lika lätt (som ”Run all night” som Neeson gjorde för några år sedan). Tyvärr har ”Honest thief” blivit en film som man glömmer omedelbart utan någon känsla av att ha blivit underhållen. Neeson gör vad han kan, men filmen känns trött och oinspirerad. De första 40 minuterna är som en enda lång transportsträcka, och när det sedan ska bjudas på slagsmål, shootouts och biljakter känns allt just oinspirerat. Inte ens den mest svältfödde actionfilmsälskare kan tycka att detta är spännande.

Sin tvåa får filmen för att Liam Neeson har en viss charm, som inte ens en i övrigt tråkig film kan ta kål på. Han kan göra sådana här roller i sömnen numera, men det fungerar konstigt nog ändå. Och han lär fortsätta med det i många år ännu.